Kultur & Nöje

Läs ett utdrag ur Kristina Ohlssons nya bok

Kultur & Nöje

Lukas försvinner några dagar innan han ska ta studenten. Tre veckor senare hittas han medvetslös med stora skador. Ingen förstår vad som hänt honom. Ytterligare två personer försvann på samma sätt. Men Lukas är den enda som har kommit tillbaka. Tio år senare återvänder han till sitt föräldrahem för att finna svaren. Läs ett utdrag ur Kristina Ohlssons roman "Sjuka själar".

Artikeln publicerades 29 december 2015.

Han visste att det var hans tystnad som gjorde honom ensam. Han hade många kompisar som han tyckte om att gå ut och ta en öl med, men det var ett fåtal som han släppte nära. Några längre relationer med kvinnor hade han inte heller lyckats ha, men det påminde han sig ofta om att han ändå inte saknade. Alla ärr och märken på hans överkropp förskräckte. Han väntade alltid på det ögonblick då de slog handen för munnen och viskade:

– Men gud. Så du ser ut.

Och han svarade:

– Inte överallt.

Åtminstone de dagar då han kände sig tillräckligt stark för den sortens skämt.

Fast egentligen var det inget skämt. Det var bröst och rygg som var illa åtgångna. Armar, ben och ansikte hade klarat sig utan bestående men. När de frågade vad som hänt honom sa han alltid att han varit med om en våldsam olycka, vilket delvis var sant. Efter en stund brukade de inte ha några problem med hans skador. Då såg de honom som vem som helst.

Som vem som helst. Det var nästan så han kände sig när de första regndropparna började falla. Med händerna i ett fast grepp om cykelstyret rörde han sig söderut. Det var inte förrän han fick syn på den höga, gula byggnaden som han insåg vart han hela tiden varit på väg. Till Söderportskolan där han tillbringat gymnasieåren. Regnet ökade sakta i intensitet. Hans mamma skulle inte hinna hem, utan få frisyren förstörd. Men det var inte henne han tänkte på när han stannade hundra meter från skolan och inte förmådde ta ett steg till. Han var tömd på tankar och känslor. Allt som fanns kvar var ett tomt skal och en mage som krampade av rädsla.

Skolan var enorm. Fyra våningar hög, byggd kring det förra sekelskiftet. Om han tvingade sig att minnas, framträdde bilder av klassrum med enorm rymd. Högt i tak, stora golvytor. Stentrappor och stengolv. Hade han varit lycklig där? Han trodde det. Han hade varit lycklig till den dagen Fanny försvann. Efter det hade inget blivit sig likt. Inte för Lukas och inte för någon annan som känt Fanny.

Hans blick fastnade på den stora trappan vid huvudingången. Den trappa som studenter i flera generationer sprungit ut på med mössa i handen och förväntningar i hela kroppen. Pulsen steg och han kände hur andningen förändrades. Den blev tyngre, flåsigare. Han hade inte fått vara en av dem. Den dagen som hans klass tog studenten hade han inte varit med. Han hade varit försvunnen. Inte ens han själv visste var han varit. Bara att han varit borta. Onåbar för räddande händer.

Men trappan var ändå central. Han visste vad vittnen sagt. Att när det som skulle bli hans sista skoldag tog slut var det genom den porten och nerför den trappan som han gick. Några klasskamrater hade bestämt sig för att gå och fika efter skolan. De hade ropat efter honom och frågat om han skulle med. Han hade vänt sig om på sista trappsteget och svarat:

– Jag kommer sen. Jag ska bara fixa en grej först.

Lukas höll så krampaktigt i cykelhandtagen att knogarna vitnade. Det här var en av de tyngst vägande anledningarna till att han haft så svårt att återvända till sin hemstad. Rädslan för att nyfikenheten skulle bli för stor. För att han inte skulle kunna hålla emot längre, utan en gång för alla försöka få klarhet i vad han varit med om. Och vad han gjort för att lyckas bli den ende av de försvunna som släpptes fri. Den onämnbara misstanken, mörkare och jävligare än någonsin, kom och gick som en osalig ande. Antingen var han ett av tre offer. Eller en mördare utan minne.

Lukas ruskade på huvudet.

Nej, ville han skrika. Nej, det var inte så. Och det är inte så. Jag är inte kidnapparen och mördaren jag söker.

Orden måste sväljas, försvinna och hållas gömda. Tills nyfikenheten tog över. Behovet att få visshet.

Varför följde han inte med och fikade den där dagen?

Vad var det han måste göra först?

Fakta

"Sjuka själar"

Boken är Kristina Ohlssons första skräckroman. Den ges ut av Piratförlaget, och släpps 20 januari 2016.

Visa mer...