Kultur & Nöje

Musikalsuccé för magiska flygturer

Kultur & Nöje Artikeln publicerades
Foto:

Äntligen en familjemusikal värd namnet! Nyckeln heter "Peter Pan" som utgör ett hisnande äventyr, inte minst tekniskt i en generös satsning i regi av skådespelaren David Rix.

Peter Pan

Musikal av Willis Hall

Medverkande: Erik Nielsen Sallie Jönsson, Andreas Eldeen, Amelie Haegeman, Hanna LaFleur, Fredrik Henriksson med flera.

Musikalisk ledning: Jonas Svensson

Koreografi: Anne Renud och Filip Hällefors

Regi: David Rix

Sverigepremiär på Kristianstadss teater den 21/2.

Här öser han friskt ur magins leksakslåda av överraskningar som känns igen.

I det sistnämnda fallet kan alla (unga som äldre) Disneymedvetna storyn om den undflyende pojkhjälten som vägrar bli vuxen, vilken en stjärnklar natt medtar de tre Londonbarnen Darling på en flygtur till sitt stjärnland Ingenstans.

Där finns inte bara äventyr utan även hiskeliga faror i egenskap av ett trögtänkt men bullrande piratgäng. Ledaren heter Kapten Krok (Andreas Eldeen) vars fysiska öde Pan är medansvarig till. Därför drivs han av möjligheten att förgöra den unge äventyrsprofilen. Men Pan räddas tillfälligt av den självlysande älvan Tingeling (Amelie Haegeman) som ständigt svartsjukt vaktar på honom.

Oundvikligt kommer den åldrade piraten/fadersgestalten, och hans yngre egotrippade ogripbare unge fiende efter en händelserik resa, mötas i en förutsägbar slutlig final.

På Ingenstans dyker det även upp sjöjungfrur, indianer och inte minst de stökiga "förlorade pojkarnas gäng". De liksom Krok saknar djupt en modersgestalt som de finner i Wendy Darling (Sallie Jönsson). Med brådmogen kavat kvinnlighet blir hon naturlig ledare för sina bröder liksom för pojkarna, och därmed ett begärligt kidnappningsobjekt att även infånga Pan.

Denne karismatiske egotrippade pojke, som drivs av lekens och fantasins kraft med ständiga rastlösa som rotlösa upptåg. I musikaldebuterande Erik Nielsen blir han berättelsens själva drivkraft med charm och utlevelserikedom.

Inte minst övertygar han i George Stiles/Anthony Drewes härliga sånger/musik i till exempel "Ingenstans" (minst lika bra som Disneyfilmens "You can fly") och mot välsjungande Sallie Jönsson/Wendy svävande i luften utbristande i "Den slughet som är jag".

Men här finns härliga kontraster som Andreas Eldeen när han diaboliskt dompterar publiken (som kapten Krok) i den ödesdigra "När han dör, Peter Pan". Kontrasten görs av hans förtrogne pirat Smee (Fredrik Henriksson). En klurig krumelur som lätt fångar publiken i allsång, kroka-arm plus gungeligung i den festliga "Om du tittar bakåt i kikarn".

Ständigt infaller sig den exklusiva känslan av att man bärs med av en historia och ett berörande spelglatt gruppspel. Med all rätt kan David Rix och producenten/scenografen/översättaren Emil Sigfridsson gå med hög svansföring efter denna lyckade Sverigepremiär. Det gäller även Jonas Svenssons förträffliga musikaliska ledning.

Bäst: Erik Nielsen som den välsjungande och utlevelserike Peter Pan. David Rix´s berörande regi.

Sämst: Den snåriga handlingen, berättad på scen av Anna Hammarqvist till knastrigt ljud, som gör det svårt för unga att följa med.