Kultur & Nöje

Pedagogiskt om svenskens historia

Kultur & Nöje Artikeln publicerades
Bojs och Sjölund kan inte vara mer pedagogiska när de visar att alla länder – även ett sådant som vårt som ligger i utkanten av precis allting – hela tiden byggts av nya inflyttade grupper.
Foto:Ulrica Zwenger
Bojs och Sjölund kan inte vara mer pedagogiska när de visar att alla länder – även ett sådant som vårt som ligger i utkanten av precis allting – hela tiden byggts av nya inflyttade grupper.

I Karin Bojs bok ”Min europeiska familj de senaste 54000 åren” följde vi mödrarnas historia. Nu är det dags för de svenska papporna.

Svenskarna och deras fäder - de senaste 11 000 åren

Författare: Karin Bojs och Peter Sjölund

Förlag: Albert Bonniers förlag 

Vem är svensk? Är det den som har längst historia i Sverige? Och vem är det i så fall?

Karin Bojs förra bok ”Min europeiska familj” fick stort genomslag. Där följde hon mänsklighetens och sin egen släkts vandringar fram och tillbaka från Afrika och vidare över världen. Till slut hamnade hon här uppe. Den gången var det kvinnolinjerna hon kunde rapportera om. Den här gången skriver hon tillsammans med släktforskaren Peter Sjölund och de följer y-kromosomerna, det vill säga männens historia.

Det ska sägas med en gång. Den hisnande känsla som infann sig när jag läste ”Min europeiska familj” uteblir. Förmodligen har det med det långa perspektivet att göra. 54000 år är mer än 11000. Samtidigt är det här en synnerligen välskriven och viktig bok. Ja, jag skulle vilja gå så långt som att säga att den borde vara obligatorisk läsning i all historieundervisning. Och som vanligt välgrundad i forskning och dessutom med fötterna stadigt i gedigen släktforskningstradition som nu moderniserats med dna-metoder.

Upplägget är enkelt. Vi får helt följa hur Sverige befolkades. Även Skåne behandlas en del – vi skåningar blev ju svenskar väldigt sent. Först kom jägarna från söder för 11700 år sedan. Mörkhyade och blåögda. Därefter – för cirka 6000 år sedan - kom bönderna från Syrien och Turkiet. Dessa var ljusare i hyn och med bruna ögon. Och de två verkar ha levt sida vid sida, ibland flöt de samman. För 4500 år sedan var det dags för herdarna från stäpperna i öster, långa och med förmåga att tåla mjölk. Under bronsåldern kom flera grupper män med rötter från herdarna från flera håll, söder och österifrån. Och så vidare. De två första grupperna syns inte i männens dna (men i kvinnornas) och Bojs/Sjölund kan själva räkna sin historia tillbaka till herdarna från öster. Liksom många andra svenskar.

Bojs/Sjölund kan inte vara mer pedagogiska när de visar att alla länder – även ett sådant som vårt som ligger i utkanten av precis allting – hela tiden byggts av nya inflyttade grupper – inte så sällan i samklang med dem som redan fanns där. Ibland genom att de förra utrotades på grund av smittämnen de nyanlända bar på och själva var immuna mot. Och att de som bodde här i sin tur lämnat gener vidare vid flytt; vikingarna i öster- och västerled, alla emigranter till USA m.m. Och att vi till syvende och sist delar ursprung med varandra.

Ännu mer fantastiskt är vilka avstånd vi talar om. Folk har hela tiden rört sig och bland annat är det nu väldokumenterat att det måste ha pågått livlig handel mellan Medelhavet och Östersjön under Bronsåldern. Och att handel pågått ännu tidigare.

Själv kan jag inte nog förundras över hur långt tillbaka man kan komma och hur detaljerad den nya informationen är. Jag förstår att släktforskarna jublar! Nu kan nya anförvanter, dolda släktingar upptäckas. Och gamla sanningar prövas. Ett av de intressantare kapitlen är det om Bure-släkten – dokumenterad på 1600-talet och med en stjärnstatus som gjort att många vill höra dit. Nu kan man med dna-teknik verkligen se om det stämmer. Och ju fler vi är som registrerar vårt dna, desto bättre bild får vi av hur vi vandrat genom tiderna. Det är bokens slutapell: bli medborgarforskare – en demokratisk rörelse om någon.

Så finns det några ”riktiga” svenskar? Svar ja. Ungefär 10 miljoner vars förfäder kommit hit från olika platser och under olika epoker. Och blandats.

Populärvetenskap när den är som bäst!