Kultur & Nöje

Therese Uddenfeldt: "Gratislunchen"

ny bok Artikeln publicerades
Therese Uddenfeldt, född 1975, är journalist med en bakgrund på SR:s och SVT:s kulturredaktion. Hon bor numera utanför Kivik.
Foto:emil malmborg
Therese Uddenfeldt, född 1975, är journalist med en bakgrund på SR:s och SVT:s kulturredaktion. Hon bor numera utanför Kivik.

Therese Uddenfeldts "Gratislunchen" är en upplysande och högaktuell resa in i de fossila bränslenas historia, rikedomar och ändlighet. Och om vad som väntar i framtiden? Kulturskribenten Jimmy Vulovic lyssnar till Kiviksförfattarens varningar.

Therese Uddenfeldt

"Gratislunchen: Eller varför det är så svårt att förstå att allt har ett slut"

(Albert Bonniers)

De finns omkring oss och i oss, kolföreningarna. De finns överallt. Långt innan vi fanns på den här planeten fanns dessa föreningar. Alger, plankton, växter, döda djur och annat har genom årtusenden begravts i sediment. Ju längre tiden har gått desto längre ner i jorden har det tryckts. Och beroende på var materialet hamnade omvandlades det till kol, gas eller olja.

Så förblev det tills industrialiseringens omättliga behov av effektiv energi förändrade allt. Den långa processen och dess nära förestående slut utreder Therese Uddenfeldt i den mycket upplysande boken "Gratislunchen".

Bokens första del ger en bildande och närmast poetiskt vacker exposé över de fossila bränslenas idéhistoria. Med hjälp av många olika filosofiska och litterära källor målar Therese Uddenfeldt med säker hand den i sammanhanget unga människans väg mot beroendet av de kolföreningar som under miljontals år och i olika former har lagrats under våra fötter.

Läsaren får bland annat möta författaren Erik Gustaf Geijers ganska chockartade möte med 1800-talets industrialiserade värld under en resa från Värmland till London. Det hela är mycket allmänbildande, både vad gäller den idéhistoriska och den rent kemiska delen av industrialiseringsprocessen. Det måste ha varit mycket svårt för författaren att få ihop dessa båda delar men resultatet blev lyckat.

Den första är alltid gratis, heter det ju. Därefter kostar det, mycket. I bokens andra del diskuteras ingående, kanske aningen för tekniskt, om och när världens oljeproduktion når sin höjdpunkt. Det finns olika åsikter om den saken. En sak är dock säker, när det så kallade peak oil väl inträffar får det enorma konsekvenser. Då blir det nämligen omöjligt att fortsätta leva enligt den eviga tillväxtens mantra som nu dominerar det västerländska sättet att se på livet och på ekonomin.

Skräckscenariot förklarar varför så många stater, exempelvis USA, är villiga att ta mycket stora miljö- och folkhälsorisker för att med hjälp av fracking-teknik suga de sista dropparna olja ur marken.

Framtidsutsikterna för den strategin får dock anses som mycket begränsade. Det kan liknas vid att beställa in en runda till bara för att slippa höra servitören säga att gratislunchen för länge sedan är över. Men till slut kommer notan ändå. Och bakfyllans ruelse.

I bokens tredje del belyser Therese Uddenfeldt peak oil utifrån det norska exemplet, där oljefestens höjdpunkt på många vis är passerad. De negativa konsekvenserna börjar visa sig, bland annat genom att den högre kostnaden för att ta upp Nordsjöns olja gör den alltmer olönsam.

Flera resonemang upprepas från bokens andra del. Därför kan Norgeexemplet upplevas aningen tjatigt. Samtidigt är det fortsatt intressant. Och då författaren i en epilog återvänder till exempelvis Erik Gustaf Geijer och den naturromantiska litteraturen lyfter texten igen.

Sina avslutande argument för en mer hållbar livssyn, det vill säga en mindre materialistisk, bygger Therese Uddenfeldt på det faktum att människor är helt och hållet beroende av vad naturen skänker – och naturen slutar snart att ge.