Kultur o Nöje

Alla delar är betydelsebärande

Kultur o Nöje
Brittanie Brown, Peter Jansson, Kit Brown i "Spectrum" på Skånes Dansteater.
Foto:

Andrea Grapengiesser följer en medvetandeström, där text, musik och dans bildar en helhet. Skånes Dansteater ger "Spectrum", i Ben Wrights koreografi.

Spectrum

Koreograf: Ben Wright

Dansare: Brittanie Brown, Peter Jansson, Kit Brown, Anna Borrás, Belinda Nusser, Sindri Runudde

Ljusdesign: Guy Hoare

Scenografi, kostymdesign: Will Holt

Ljuddesign: Alan Stones

Musik: Jules Maxwell

Spelas på: Skånes Dansteater i Malmö till och med 8 april

Artikeln publicerades 27 februari 2017.

Stilla, långsam, texttung sång fyller scenrummet. Det handlar om färger, noggrant redovisade en i taget. I första scenen bländas betraktaren av smärtsamt vitt ljus och så kraset av snö under vinterskor. Dansarnas rörelser är ett med associationerna, en kropp i rörelse likt ett lakan som skakas och plötsligt skakas vita lakan över hela scenen.

"Spectrum" är lika delar dans, musik och poesi. Historien bakom är rörande bara den. En målande morfars anteckningar och associationer kring färger får koreografen Ben Wright att börja fundera. Tillsammans med dansarna från Skånes dansteater utforskar han stämningar och associationer kring ljus och färg. Jules Maxwell har skrivit text och musik, samt bidrar med sång tillsammans med bland andra Gabi Frödén. Färgernas symbolik är nära relaterade till vår samtid, rosa happy gay, vit som snö och sjukhuskorridorer, grönt blir till en skön djungeln där Eva och Adam gömmer sig. Rött pulserar, Heart, blood/Look at me/Thick strong/Queen bee/Apple, lips/USA,/USSR,/ Blown away/Lipstick, high heels/.

Föreställningens absoluta styrka är dess poesi. "Spectrum" genomsyras av en enhetlig, intensiv, lågmäld ton, likt en medvetandeström där text, musik och dans bildar en helhet. Koreografin växlar tempo och uttryck men utan att tappa tonen och är lika stark när alla dansare är tillsammans i en vågliknande rörelse som i solopartier där det personliga uttrycket får ta plats. De sex dansarna, Anna Borràs, Brittanie Brown, Kit Brown, Peter Jansson, Belinda Nusser och Sindri Runudde är helt enastående och det är lätt att förföras av var och en av dem.

Det visuella bryter tyvärr av mot det poetiska och är mer inställsamt, daterat och kontextuellt. Rothkoliknande målningar bärs över scenen, liksom Malevitj och kanske Billgren.

Premiären av "Spectrum" på Skånes dansteaters hemmascen i Västra hamnen avbryts strax före slutet pågrund av en bruten fot. Den drabbade är en kostymtekniker och den avslutande scenen är alltså inte möjlig att visa under premiärkvällen. Jag får slutet beskrivet för mig i ett mejl:

Till sistdansaren av dansarna (Kit Brown) ett solo i det blanka svarta rummet, belyst med ett spektrum av färger genom de sex sidodörrarnaoch från lampornaitaket. Ljuset går sakta ner och föreställningen slutar i heltsvart.

Ickeslutet påverkar onekligen hela upplevelsen, det blir uppenbart hur alla delar är betydelsebärande. På samma sätt som alla på och bakom scenen är beroende av varandra. Övriga föreställningar kommer dock att genomföras som planerat med ett helt spektrum av färger som slutar i svart. Missa inte!