Kultur o Nöje

Barbacka, Kristianstad: "Fulet"

Teater
Kim (Anna M Persson) och Sandra (Josefin Larsson) betraktar ett elevskåp, som har en central betydelse i pjäsen.
Foto:
Sandra (Josefin Larsson) och Kim (Anna M Persson) vid ett av elevskåpen i korridoren.
Foto:
Kim (Anna M Persson) kräks medan Sandra (Josefin Larsson) tittar på.
Foto:

"Fulet" är ett skräckdrama i skolmiljö som på ett effektfullt sätt lyckas fånga den unga publiken. Och ställa flera livsviktiga frågor om hur vi hanterar varandra. Kulturredaktören Sune Johannesson ger föreställningen högt betyg. På måndag gästar den Barbacka.

"Fulet"

Dramatisering av

Gustav Tegby, efter en novell av John Ajvide Lindqvist.

Regi:

Rikard Lekander.

Scenografi & kostym:

Kajsa Hilton-Brown.

scen:

Ann Katrin Andréasson, Josefin Larsson och Anna M. Persson.

Premiär på Teater 23

i Malmö den 3 februari 2017. Spelas till 17/2, samt på turné under våren och i höst. Ges bland annat på Barbacka i Kristianstad på måndag (20/2).

Artikeln publicerades 17 februari 2017.

Hon heter Juliette, men av någon anledning hamnar hon vid sidan om, blir ensam i klassen och utan nära kompisar. Sandra och Kim, två tjejer i klassen, ser henne. Och döper om henne till Fulet.

Succéförfattaren John Ajvide Lindqvists novell, som Teater 23:s nya ungdomspjäs "Fulet" bygger på, är en mardrömshistoria med skräck- och chockinslag. Och de två högstadieklasser som ser föreställningen samtidigt med mig denna torsdagsförmiddag blir allt tystare och mer koncentrerade efter hand. Coola killen med keps någon rad framför mig tystas av flera när han försöker få uppmärksamhet, pjäsen är intressantare.

Det handlar om mobbing. Sandra och Kim på ena sidan, Juliette på den andra. En fredag bestämmer sig de två mobbarna för att driva sina handlingar längre än vanligt, och utsätter Juliette för ett experiment.

Skräck och chock? Jo! Fast. Grunden är vardag och skolrealism, jag och ungdomarna känner igen oss. Jag har varit där, dom är där nu. Lika jäkligt förr, som jag fruktar att det är idag. Möjligen andra ord och metoder, men grunden likadan; några utsätter någon för vidrigheter, de flesta tiger still. (Såg ni förresten Anna Odells film "Återträffen" för något år sedan? Samma magvridande tema!)

Som föreställning har Teater 23 valt att skapa ett klaustrofobiskt kammardrama, med en rökfylld skolkorridor som central plats. Anna M Persson och Josefin Larsson, övertygar som unga Kim och Sandra, med en enkel och trovärdig jargong. Deras spel är avslappnat, men allt eftersom dramat stramas åt blir de också allt mer oroligt skärpta.

Ann Katrin Andréasson har flera roller, men främst som en berättande länk och efter ett tag känns hennes olika funktioner helt naturliga på scen. Bra!

Behövs röken, det skumma ljuset, det spänningsskapande ljudet... kan jag fundera. Svaret är nog jo. Hur annars fånga och fascinera den unga publiken? Till slut står dramat där som segrare, och från salongen bär vi med oss både en omskakande upplevelse och ett flertal livsviktiga frågor.

Åldersgränsen är satt till 13 år. Jag förstår varför.