Kultur o Nöje

Dubbelt upp av makalös röstkonstnär

Kultur o Nöje Artikeln publicerades
Lina Nyberg är musikern, arrangören, kompositören och jazzsångerskan med ena benet rejält rotat i sydliga Skånes Östra Hoby.
Foto:Miki anagrius
Lina Nyberg är musikern, arrangören, kompositören och jazzsångerskan med ena benet rejält rotat i sydliga Skånes Östra Hoby.

Dubbelalbumet "Aerials" följer upp havsmytologin i "Sirenades" (2014) med perspektiv från luften, rymden. Lina Nyberg framträder här åter som makalös röstkonstnär och som mästerlig, personlig komponist och arrangör.

Lina Nyberg

Titel: Aerials

Skivbolag: Hoob

På det första albumet "Space" är, förutom Nybergs sång, David Stackenäs gitarr central. Ett förtrollande rytm- och klanglandskap breder ut sig, inte minst i "Where flamingos fly" (vars upphovspersoner dock har förväxlats med männen bakom en annan sång med samma namn).

"Fly me to the moon" kan påminna om fado: en existentiell läsning som ställer allt på sin spets. I "Berkeley Square" har sången en nervig, hudlös kvalitet som kompletteras fint av Cecilia Perssons och Josef Kallerdahls pointillistiska piano- och basspel.

Sången gör teatralt bruk av klang- och intonationsvariationer. Den stilistiskt spjuveraktiga "Skylark" är svår att ta på allvar och det är kanske heller inte meningen.

På det andra albumet, "Birds", sjunger Nyberg mest egna stycken för röst och stråkkvartett. Återigen framträder hon som mästerlig komponist och arrangör: hör hur tätt den mångfasetterade Vindlakvartetten följer och präglar berättelserna om piloten Amelia Earhart och kosmonauten Valentina Teresjkova och hur illusoriskt musiken lyckas fånga soluppgången!

I tonsättningen av Siegfried Sassoons kända "Everyone sang" får kvartettens imitationer av fågelliv dominera klangbilden, medan textens reaktion på krigsslutet känns mindre framträdande. Stråkarnas luftiga accenter ger också oväntade nyanser åt Charles Ives sorgtyngda, förtvivlade "Like a sick eagle", med text av Keats.