Kultur o Nöje

Imponerande "Lucrezia Borgia"

opera ,
"Lucrezia Borgia" utspelar sig i renässansens Italien. Fr.v: Hertig av Ferrara (Anders Larsson), Gubetta (Tobias Nilsson), Gennaro (Tobias Westman), Maffio Orsini (Maria Forsström) och Lucrezia Borgia Hege Gustava Tjønn).
Foto:
Lucrezia Borgia är en krävande opera att sjunga. Gennaro (Tobias Westman), Lucrezia Borgia (Hege Gustava Tjønn).
Foto:

År efter år fortsätter Malmö Opera att stimulera och sprida intresset för opera med sina turnéproduktioner. I höst sker det med premiär på Forum, ett nyinvigt kulturcentrum i Örkelljunga. Sedan bär det vidare till ett 20-tal platser runt om i Skåne samt en spelperiod i Verkstan på Malmö Opera och en avstickare till Motala och Vara.

Lucrezia Borgia

Var: Premiär Forum Örkelljunga 17/9, och är sedan på turné i Skåne.

Artikeln publicerades 18 september 2016.

Man satsar djärvt på "Lucrezia Borgia" från 1833 av Gaetano Donizetti, som tillsammans med Gioacchino Rossini och Vincenzo Bellini dominerade operakonsten i Italien under 1800-talets första hälft med sina belcantoverk. "Lucrezia Borgia" är inte så ofta spelad som "Kärleksdrycken", "Don Pasquale" eller "Lucia di Lammermoor", kanske på grund av de krav den ställer på sångarna men hör ändå till den handfull av Donizettis uppemot 70 operor som överlevt genom åren.

Storyn är i korthet att Lucrezia Borgia, dotter till påven Alexander VI och omgiven av fasansfulla rykten, ofta osanna, och hennes son Gennaro fattar tycke för varandra, ovetande om släktskapen. Det slutar med att sonen dör genom moderns förvållande, mot hennes egen vilja.

Regissören Maria Sundqvist har effektivt kokat ner operan till en förkortad kammarversion med betoning på relationen mellan personerna. Det fungerar väl i en smidig svensk översättning av Åsa Mälhammar. En fröjd för ögat är de praktfulla renässansdräkterna, 1500-tal, signerade Marianne Lunderquist. De bärs även av de tre musikerna, Ida Lövli Hidle, ackordeon, Blagoj Lamnjov, klarinett, och Irina Binder, violin, med en italiensk klang i musiken som växlar från glad dryckesvisa till dova begravningstoner.

Sångarlaget är av hög klass. Den norska sopranen Hege Gustava Tjönn är helt lysande i den halsbrytande titelrollen. Den unge tenoren Tobias Westman tar väl hand om Gennaros parti. Dennes god vän Maffio Orsini görs av en alt, en byxroll, mycket uttrycksfullt av Maria Forsström. Jag noterar att hennes operadebut skedde med den omsusade dirigentprofilen Teodor Currentzis i Perm, Ryssland 2011. Anders Larsson komplettar kvartetten med ett brutalt porträtt av Alfonso, Lucrezias ondskefulle,fjärde make.

Till sist: Inför uruppförandet 1833 krävde den odrägliga sopranen Henriette Méric-Lalande en stor, opassande slutaria efter att Gennaro dött i stillhet. Donizetti gav med sig. Maria Sundqvist gör som han ville ha det. Ingen slutaria.