Kultur o Nöje

En personlig hyllning

Ystad ,

Det blev en stämningsfull, ja, intim lyxkonsert på Ystads jazzcafé. Sångerskan Jessica Pilnäs bytte mellan glittrande klänningar och musikerna var finklädda i svarta kostymer. Med lugn och stillsam men ändå svängig jazzsång och musik hyllades amerikanskan Peggy Lee.

A tribute to Peggy Lee

Med: Jessica Pilenäs.

Var & när: Jazzcafé på ystads teater den 4 april.

Ges även: Kulturkvarteret, Kristianstad den 6 april.

Bäst: Att sången och musiken både blev en hyllning till sångerskan Peggy Lee och högst personlig.

Föredömligt: Att Peggy Lee presenterades och därmed hyllades extra mellan sångerna.

Artikeln publicerades 6 april 2017.

Jessica Pilnäs sjunger lugnt och stilla till en lika stillsam sättning. Mattias Ståhl slår ljusa toner med tygförsedda klubbor på vibrafonen, Karl Olandersson spelar likaså ljusa trumpetsolon som blir melodier, Fredrik Jonsons kontrabas driver på men med varma, runda toner.

Obs! inga trummor. Alltså jazz utan trummor. Fast trots det mjuka och sköra spelar trion så rytmiskt att det är som om ett trumset finns med. Och man ska inte lura sig. Ståhl kan slå till hårt på vibrafonen och Olandersson höja volymen, vrida tonerna till blues. Också Jessica Pilnäs kommer efter paus att ta fram bluesen i rösten. Hon hyllar den amerikanska sångerskan och – inte minst – kompositören Peggy Lee (1920-2002) genom att hämta låtar från hennes repertoar men sjunga dem som sig själv. Pilnäs skalar av den aning av pop som fanns hos Lee och drar sångerna åt jazz. Samtidigt som hon får melodiernas lugn och, ja, tystnad att bli lugnare ändå. Hon kan sjunga så långsamt att en melodi knappt rör sig men ändå svänger. Det är jazzsångens största konst. När hon sjunger till enbart vibrafon övergår stillheten till intimitet.

Oj, jag får inte glömma klädseln: Pilnäs har två långklänningar med högklackade skor (byte i paus) och Ståhl, Olandersson och Jonson är finklädda i svarta kostymer. Som jazzmusiker var på den tiden, från 40- till 60-talet, när Peggy Lee sjöng som mest. Jessica Pilnäs berättar kort om Peggy Lee: fattig uppväxt, sångerska på högljudda barer, starten med Benny Goodman då hon fick sjunga i för hög tonart. Sångerna placeras både i Lees liv och Pilnäs arbetsliv som läkare. Presentationen av ”Smile” är hjärtknipande. Visst ska hon också sjunga ”Fever”, nog den enda låt med Peggy Lee som än idag är mer allmänt känd. En kontrast till de lugna och spröda sångerna. ”Fever” framförs riktigt tufft med mycket rytm och blues. Suverän tolkning!