Kultur o Nöje

Ett av årets bästa initiativ

Kultur o Nöje Artikeln publicerades
Foto:
Foto:
Foto:
Foto:
Foto:
Foto:
Foto:
Foto:
Foto:

Det helt nya orkesterinslaget på årets festival var en mäktig upplevelse – om du stod på rätt plats.

Sweden Rock Symphony Orchestra

Var & när: Festival Stage, Sweden Rock, Sölvesborg 10/6.

Bäst: ”Shut your mouth” och ”Nemo”

Sämst: Dan McCaffertys insats

Det ska nog först sägas att intrycket av denna spelning varierade väldigt mycket beroende på var man befann sig. Vinden har många gånger tidigare förvrängt ljudupplevelser här i blåsiga Norje. När en symfoniorkester om 48 musiker plus sångare står på scenen blir den förutsättningen än mer påtaglig. Men från var jag befann mig upplevdes det här som ett av årets bästa musikaliska initiativ.

Kvarten innan utsatt tid provkörs ”Thunderstruck” och en redan nyfiken publik blir ännu mer förväntansfull.

John Lawton (tidigare Uriah–Heep) är sedan först ut att få ge sång till dirigent Ulf Wadenbrandts skapelse. Volymen på sången är dock för låg och helhetsintrycket är trevligt men inte pampigt.

Det förändras när det blir Tarja Turunens tur. Klassiska ”Nemo” från Nightwish–tiden gör sig otroligt väl i detta sammanhang. Det kanske är ganska väntat. Men bryggan upp mot sista refrängen överträffade förväntningarna rejält. Då får orkestern maximal utdelning.

Långt mer rockigt är det under Joe Lynn Turners två låtar, där fiolerna också får ta större plats. ”I surrender” är bäst här. En sittandes Dan McCafferty tonar sedan ner ett några snäpp med bland annat ”Love hurts”. Sången kunde man faktiskt ha önskat en hel del mer av, men rent instrumentalt sitter det som en smäck.

Näst sist ut i skaran är Peter Tägtgren (Pain) och det är här som spelningens absolut största överraskning hittas. Visst, det är väl ingen högoddsare att just ”Shut your mouth” liras. Men att det skulle låta så här bra med en orkesterversion av den gamla industrimetal-dängan kunde jag inte tänka mig. Jag hade nog för den delen inte kunnat tänka mig att jag någonsin skulle få höra en sådan version.

Hammerfalls Joachim Cans kvart är stabil. Egentligen inte mycket mer än så. Några hjärtan sattes nog inte i brand här.

Inte heller avslutande ”Thunderstruck” (som också inledde kalaset) med samtliga ovan nämnda sångare klingar särskilt väl.

Men det förändrar inte helhetsintrycket. Det här var någonting helt nytt för Sweden Rock – exklusivt ihopsatt för just denna festival.

Och som sagt – från var jag satt hade jag lätt kunnat avnjuta många timmar till i solen ackompanjerat till denna nyskapelse.