Kultur o Nöje

Ett kaos till vilket alla bidrar

Kultur o Nöje Artikeln publicerades
6 bilder
Foto:Marcus Palmgren

Ministry sparade inte på krutet alls. Det gjorde de fullständigt rätt i.

Ministry

Var & när: Sweden Stage, Sweden Rock, Sölvesborg 9/6.

Bäst: Den kollektiva insatsen – alla vill bidra lika mycket

Sämst: Kaoset blir lite väl kaotiskt då och då

En gång i tiden började Ministry som ett syntpopband. Det är oerhört svårt att tänka sig det idag. Det finns inte en gnutta pop hos amerikanerna längre. Det ska rockgudarna veta.

När de börjar sin kvällsspelning på Sweden Stage försvinner alla fiskmåsar från himmeln. De lär ha blivit vettskrämda av den intensiva inledningen.

Soundet är, som väntat, ganska mystiskt. Det hör liksom Ministry och industrial metal till. De modifierade sångeffekterna studsar ut från scenen och de långa vokalerna vrålas ut med ursinne från Al Jourgensens något hesa stämma. Han vet hur man bjuder på en show, gode Al. Men det här är definitivt att betrakta som en kollektiv insats.

Trumslagen och gitarriffen levereras med en våldsam noggrannhet. Jag skulle vilja beskriva det som att musiken galopperar fram. Och det är en demonhäst vi har att göra med.

Utöver keybordist och trummis byter de andra bandmedlemmarna ständigt plats med varandra. När de väl stannar upp på scenen är det inte för att vila direkt. Deras syfte är att skapa kaos och det är inget som de misslyckas med. Det inspirerade ganska väntat till såväl moshpits som croudsurfning.

Men i det här kaoset blir det ibland lite för rörigt. Det är skillnad på organiserat kaos och anarki. Ministry vandrar ofta i det gränslandet och det är en gåva men också en förbannelse.

Ungefär en timme in i spelningen låter det som allra bäst. Klassiska ”Thieves” utgör den absoluta höjdpunkten.

Ministry kommer förresten att släppa ett nytt album om några månader. Det blir deras 14:e. Några smakprov från denna kommande platta fick Sweden Rock-publiken ta del av. Och om jag säger såhär; de är inte på väg tillbaka mot syntpopen. Nej, snarare är det om möjligt ännu hårdare tag att vänta. Visst är det uppiggande med ett band som väljer att gå från hårt till hårdare snarare än tvärtom?