Kultur o Nöje

Hipp, Malmö: Cirkus Cirkör – "Movements"

Cirkus ,
"Movements" – ett samarbete mellan Malmö Stadsteater och Cirkus Cirkör. På bilden ses Helen Al-Janabi och Oldoz Javidi.
Foto:
En scen ur "Movements". På bilden ses från vänster Helen Al-Janabi, Ibraheem Manaem, Nedal Alsuoaf, Nasreen Larsson Al-Janabi, Fadi Zmorrod och David Eriksson.
Foto:
Ashtar Muallem svävar i "Movements", Cirkus Cirkörs nya föreställning.
Foto:

Röster, kör och kroppar ... Med "Movements" avslutar Cirkus Cirkör sin storslagna och imponerande trilogi om gränser och flykt. Kulturredaktören Sune Johannesson var på plats under fredagens världspremiär i Malmö.

"Movements"

Av och med

Cirkus Cirkör.

Regi:

Tilde Björfors

Text:

Alexandra Loonin

Scenografi:

Fanny Senocq

Musik:

Irya Gmeyner

scen

medverkar cirkusartister, skådespelare och dansare med ursprung i Afghanistan, England, Iran, Irak, Palestina, Sverige, Syrien, Tjeckien, Turkiet och Österrike.

Premiär på Hipp,

Malmö i fredags, 5 maj. Spelas till 31 maj.

Artikeln publicerades 7 maj 2017.

Med föreställningen ”Borders” för två år sedan firade Cirkus Cirkör 20 år. Det var ett omskakande firande, lika chockerande drabbande som en livfull mångkulturell fest. Mig gav den en helt ny upplevelse av nycirkus. Visst balanserades det på smala linor högt upp i luften och klättrades på väggar och över hinder, men nu gavs allt en helt annan tyngd och innebörd.

Det jag såg var en berättelse i ord och kropp av den katastrof runt om i världen som tvingat människor till att bli flyktingar. Det var på alla sätt en föreställning om liv och död, där alla olika former av hinder på scenen var gränser att ta sig över för de som lämnat sitt hemland för att söka en framtid i andra okända länder.

Nya ”Movements” är den tredje avslutande delen i det här tematiska projektet kring gränser och flykt (del två var ”Limits”, från våren 2016). Eller som sällskapets konstnärlige ledare Tilde Björfors så dubbelt fyndigt formulerar det i sin katalogtext; finalen av deras ”gränsöverskridande resa”.

Här tas ett helhetsgrepp på situationen. Vad har hänt, var är vi, vart går vi? Det sker genom en betydligt mer avskalad, återhållen och enhetlig föreställning än de båda tidigare. Allvaret präglar berättandet, både vad gäller orden, akrobatiken och musiken. På scen står nu också människor med en scenisk bakgrund i sina hemländer, men som har flytt och tagit sig över gränser för att börja ett nytt liv i Sverige. De är alltså sig själva.

Så blir historien en linje från deras första tankar och insikter om att de måste fly till en trevande osäker framtid i Sverige, via en riskabel flykt till det första generösa välkomnande mottagandet i det nya landet i norr.

Precis som i ”Borders” är effekten oerhört drabbande. Det är ju människor jag ser, inte siffror för en kostnad. Berättelserna om saknad, minnen, sorg och framtidsdrömmar känner jag och alla andra i den helt fullsatta salongen igen, och vi inser att det kunde varit jag eller mina barn som tvingats på flykt. Hade någon då sträckt ut sin hand för att hjälpa mig över gränserna?

I ”Movements” sker just det. Malmöborna sluter upp, tar emot flyktingar på Centralstationen och hjälper på en mängd olika sätt till. En ny folkrörelse växer spontant fram. Hjärtat är drivkraften, leendet belöningen. Men när politikernas tal skiftar från öppna till stängda gränser i samma andetag är det som folkrörelsens ork och lust punkteras, istället börjar fokus i samhället alltmer riktas mot problemen.

Känslan av svek är tydlig i föreställningen, och när det på ena väggen börjar rulla siffror över hur många som röstar på partier med en främlingsfientlig grund blir svaret på motsatta väggen exempel på solidariska handlingar som har utförts under flyktingkatastrofen. Som de två sista budskapen står: ”Populism, nationalism, fascism: 126 432 634” mot ”Samtidigt organiserar vi oss”.

Vad detta resulterar i framöver är dock oklart; för vad väger tyngst – siffror eller ord? Och är de verkligen motsatser, behövs inte båda i ett fungerande samhälle? Den allvarliga grundtonen i ”Movements” visar hur medveten ensemblen är över den komplexa situationen; å ena sidan finns det rasism och ledare som vill bygga murar, å andra sidan nödvändigheten av att fortsätta hjälpa människor och tro på ett öppet samhälle.

Premiärpublikens applåder vill inte ta slut, de är som värmande kramar. Helt rätt, för Cirkus Cirkör visar än en gång hur oerhört betydelsefull kulturen är för att belysa samtiden ur en mängd perspektiv. ”Movements” väcker inte bara tårar och ilska, utan ställer även flera angelägna frågeställningar, om oss som individer och vårt samhälle.

Själv kommer jag aldrig att glömma scenen med flera personer på en slags flotte som rör sig sakta över vattnet. Där står de trångt ihop, i sin famn har var och en ett träd, uppdragna ur sin jord och med rötterna bryskt avhuggna. Snart måste de hitta en ny jord någonstans för att åter kunna börja växa.