Kultur o Nöje

Improvisation i jazzens och ragans värld

Kultur o Nöje Artikeln publicerades
Akkarai Subhalakshmi och Akkarai Sornalatha i violin- och sångduon Akkarai Sisters.
Foto:
Bengt Berger och hans Beches Brew adderar indiska toppmusiker till hösten musikaliska brygd.
Foto:

Lekfullt, ibland tokigt, men aldrig tråkigt. Utomhus rådde höstrusk, inne i Kulturkvarteret var det 37 grader varmt med Beches Indian Brew.

Beches Indian Brew

Var & när: Kulturkvarteret, Kristianstad den 22 oktober.

Han börjar solo bakom sitt gretschset, flerfaldigt prisbelönte slagverkaren Bengt Berger som högst egensinnigt har vikt sitt värv åt att förena den västerländska jazzkulturen med tongångar från syd och öst.

En och en fyller musikerna på, basisten Stefan Bellnäs jammar på med en filmmusikalisk basslinga, innan sopransaxen hakar på. En gitarrist, en temposkiftning och saxofonister som tycks växa på träd radar upp sig i en triostämma.

Stundtals är det som att vara med i en replokal när alla kör lite som de känner. När stora improvisatörer tar plats. Ljudkonstnären Lise-Lotte Norelius placerar sig bakom ett mixerbord och frammanar jordbävning och oljud, knaster och extraterrestiella fantasmer. Violinisten Livet Nord dyker upp och kopplar in effektboxen så valsång uppstår innan saxtrion leder in alla musiker i ett smygande tangospår.

Som alla sladdar kopplade till Norelius datamaskin förenas musikerna i ett pulserande levande och enhetligt medley. Presentationen är gjord, brygden av Beches Brew tillredd och det är dags för de exklusiva kryddorna, kvällens långväga gäster.

Berger studerade trummor i Västafrika under 70-talet. Nu sällar sig hans mentor Doe Kushiator, på blekete master drum och donno, till Bergers cocktail.

Besvärjande, intensivt och febrigt. Norelius och Berger faller in på olika slagverk innan saxtrion och violinisten hoppar på och ett unikum är skapat. Lekande lätt, smälter samman sömlöst. Till vad? Djungeljazz.

Norelius elektronik fångar upp en rytm, Kushiator svarar på sina traditionella instrument, framtiden i rytmisk dialog med uråldrig kultur, suggestivt och mytiskt innan sopransaxen tar täten och leder in musikerhorden på en gemensam vandring igen.

Ännu en resa för Berger. Den här gången i nutid med jazzbandet till Indien. Jazzens improvisation besökte sin motsvarighet i den traditionella ragan. Nu återgäldas besöket. Akkarai Sisters på fioler och sång. Flyhänta Shree Sundarkumar på khanjira, den indisk tamburinen, och Jayachandra Rao på trumman mridangam.

Sittandes i skräddarställning, med fiolerna riktade nedåt från hakan till knät, förädlar Akkarai Sisters ett västerländskt instrument till österländska tongångar. Vindlande, klassiskt indiska stråkar, ödesmättat när alla faller in i samklang över dovt repetitiva slingor. Så sammansmälter öst med väst, jazz och raga i en hetsig biljakt genom Mumbais färgstarka myller där Livet Nords violin tar täten.

Systrarna stämmer upp i den klassiska tonsången, sjunger de indiska tonerna efter deras namn, Beches Brew-musikerna hittar in med ett folkmelodiskt vemod innan Norelius maskiner piskar upp en bebopig stämning som skenar iväg i morgonrusningens gytter. Musik som är filmiskt dramaturgisk, Jan Johansson möter Peter Greenaway. Och en uppsättning musiker som gemensamt förlöser musiken till ett levande naturväsen, ett sjunde sinne.