Kultur o Nöje

Musik som väcker känslor

Kultur o Nöje Artikeln publicerades

Tarab är ett arabiskt uttryck för en passionerad kontakt mellan musiker och publik. Tarabband spelar musik som får vissa att gråta och le samtidigt. Kristianstadsbladets recensent går på konsert med arabisk musik och möter ett kulturellt fenomen.

Tarabband

Var & när: Hässleholm Kulturhus den 5 april.

Vilka: Nadin Al Khalidi, Gabriel Hermansson, Dan Svensson, Romain Coutama, Stephan Jarl, Filip Runesson.

Bra: Inlevelsen.

Spännande: Fiolen.

Intressant: Publiken.

Nadin Al Khalidi dansar in på bara fötter i en fotsid kaftan med broderier, utslaget hår och en naken skuldra. Hon drar igång med Salam alaikum som väcker publiken. Hennes arabiska sång står i centrum. Orientaliska stränginstrument som Gabriel Hermanssons fantastiska oud och Nadins saz kompas av gungande rytmer från Dan Svenssons darbuka.

Men det mest spännande händer i mötet mellan den arabiska musiken och Filip Runessons fiol. Han gör slingrande melodislingor och hittar fängslande klanger som om det är en ney-flöjt han trakterar.

Nadin säger att musiken inte behöver översättas utan budskapen om kärlek, vänskap, saknad, krig, flykt och längtan går att förstå, även om språket hon sjunger på är främmande.

Hon sjunger om Roccia som inte blev äldre än fyra år, om den kurdiska kvinnan som kämpade för sin frihet och om den vänskapliga dansen chobi.

Varje musikinslag väcker starka reaktioner. Utan uppsåt eller någon agenda pågår en förevisning i konsertlokalen. Den bara är där och gör mig förundrad. Låt mig förklara.

Publiken består till största delen av SFI-elever. De arabiska texterna och klangerna väcker minnen och många känslor från en tid och uppväxt på en annan plats. Det intressanta är hur lyckan kommer till uttryck.

Männen som är i flertal skrattar högt, sjunger med, pratar oblygt med varandra, klappar händerna och utbrister i arabiska glädjetjut. Flera går fram på uppmaning av Nadin och dansar långdansen Chobi på scenen. De är uppspelta och ibland så högljudda att deras SFI-fröknar hyssjar på dem för att få lugn i salen.

Allt medan ett antal kvinnor sitter tysta och filmar konserten med sina mobiler. Varför är de inte med?