Kultur o Nöje

Ranelid uppträder på campingplats

Rigeleje. ,
Björn Ranelid i berättartagen.
Foto:
Rigeleje camping får besök av Björn Ranelid.
Foto:

Björn Ranelid ägnar sommaren åt korrekturläsning och framträdanden. Till havet och husvagnarna i Rigeleje kommer han på fredag. ”Och så ska jag hålla i min första vigsel”, säger författaren stolt och berättar att det sker i Brösarp dagen därpå.

Artikeln publicerades 12 juli 2017.

Han kan numera stoppa in ytterligare en merit på sitt redan digra cv, nämligen vigselförrättare.

– Jag är överväldigad av all den kärlek jag får från alla vänliga själar som hör av sig och vill bli vigda, säger Björn som just nu befinner sig i huset i Kivik tillsammans med hustrun Margareta.

Margareta håller i det praktiska och man tvingas redan tacka nej till alla brudpar som ställer sig i kö.

För tillfället arbetar dessutom Björn Ranelid med sin kommande roman, med arbetstiteln ”Kvinnorna i vattentornet”, som han tänker lämna in till förlaget 20 augusti.

– Den handlar om bland annat om min pappa Sigvard som tog tåget från Malmö till Ystad för att kunna passa vår dotter Agnes när Margareta och jag arbetade på skolan.

I boken berättar Björn även om mötet med polisen som påstod sig vara hans halvbror.

– Min mor hade ett förhållande med den här polisens pappa. Pappan och jag är faktiskt väldigt lika. Så lika att min dotter Agnes man Martin trodde att det var jag på bilden som jag fått av polisen som kanske är min halvbror.

Just nu orkar dock inte Björn forska vidare i detta familjemysterium. Han har dessutom många uppdrag på agendan som upptar hans tid.

– Jag gör en del framträdanden på Österlen i sommar. Vad jag kommer att prata om har jag faktiskt ingen aning om. Så är det alltid. Det handlar mycket om stundens ingivelse. Jag kan hålla ett föredrag på två timmar utan stöd i något manus och utan att tappa tråden. Texten föds i stunden.

Men blir du inte nervös när du inte vet vad du ska tala om?

– Nej, det blir jag inte. Jag råkade ju som liten ut för en olycka och föll huvudstupa i en cementtrappa. Nu tvingas jag leva med ett ständigt brus i skallen. Det är för att uthärda det som jag utarbetat en metod att berätta fritt ur hjärtat. När jag föreläser störs jag inte av ljud som mobiltelefoner eller barn som skriker, avrundar Björn Ranelid samtalet.

Han måste övergå till att behandla hunden Kalle med fästingmedel.