Kultur o Nöje

Tänkvärt sagospel i den mörkaste av tider

Kultur o Nöje Artikeln publicerades
Mats Jäderlund, Aja Rodas, Linus Lindman, Malin Berg, Hanna Lekander och Simon Rodriguez i "Stormen".
Foto:Kicki Nilsson / Icon Photography
Mats Jäderlund, Aja Rodas, Linus Lindman, Malin Berg, Hanna Lekander och Simon Rodriguez i "Stormen".

Shakespeare – ständigt aktuell. Och kanske är just "Stormen" mer aktuell än mycket annat, funderar recensent Andrea Grapengiesser.

Stormen

Av William Shakespeare

Regi: Michael Cocke

Översättning: Jan Mark

Bearbetning: Anders Duus

Medverkande: Malin Berg, Mats Jäderlund, Hanna Lekander, Linus Lindman, Aja Rodas, Simon Rodriguez, Christer Christensson (musiker).

Kristianstads teater, 28 februari

Det är oväder och ingenting kan få naturens krafter att vekna. Stormen dansas fram i den inledande scenen. Är det naturens krafter eller magi? Oavsett vilket är besättningen på skeppet maktlös.

Shakespeares sagospel "Stormen" är en av hans sista pjäser skriven omkring 1610, bara några år före hans död. En komedi fylld av reflektioner och undertoner, där huvudkaraktären Prospero ofta jämförs med författaren. Tyngd, allvar, komik, intriger, maktspel och kärlek avlöser varandra på en öde ö i havet under några få timmar.

Örebro Länsteater i samarbete med Riksteatern har gjort en modig bearbetning av Shakespeares "Stormen". Med en rejäl bantning av det omfattande karaktärsgalleriet, endast sex skådespelare på scenen, har man förhållit sig befriande fritt till karaktärer och genus. Caliban och Ariel har förenats i anden Ariban, Prosperos slav. Ett känslosamt odjur, med drag av Hannibal Lecter. Prospero, mästerligt spelad av Malin Berg, är här en kvinnlig härskare och mamma, som med kärlek och pondus regerar ön och den älskade sonen, inte dottern, Miro. Den naturlige och näst intill naive sonen spelas av Simon Rodriguez. Densamme gestaltar Gonzalo, kung Alonsos rådgivare som med spinkiga ben och alltför stor pälskrage kommer med den ena betänkligheten klokare än den andra och allt på bred och gnällig västgötska. Kung Alonso förliser med sitt skepp i stormen och tror sig ha förlorat dottern, inte sonen, Fernanda. Den självständiga Fernanda har dock flutit iland på andra sidan ön där hon träffar Miro och historien och Prosperos hämndplaner rullar vidare.

Den sceniska framställningen är avskalad. Ljus och ljud fungerar som stämningshöjande element och i kombination med sång och koreografi riktas fokus på text och skådespeleri. Allvar och komik kombineras, fyllescenerna när Stephano, gycklaren Trincula och Ariban snubblar runt i salongen får publiken att fnittra och monologerna med Prospero och Ariban ger rysningar.

Bearbetningarna fungerar och flexibiliteten känns självklar. Örebro Länsteaters uppsättning är kittlande och fylld av fantasi, magi och djupaste allvar. Hotet mot naturen lyfts fram som motiv liksom civilisationens förfall, men hoppet finns där liksom möjligheten till förändring och försoning. Stormen är ett tänkvärt sagospel i den mörkaste av tider och Shakespeare är som alltid tolkningsbar och ständigt aktuell, men kanske är just "Stormen" mer aktuell än mycket annat när naturens kollaps ändå är en överhängande realitet.