Åhusbon som gav burmeser ett eget språk

Kultur Artikeln publicerades

Ola Hanson lämnade Åhus som 16-åring och kom tio år senare, år 1890, till norra Burma som missionär. Och i de trakterna är han än idag den mest hyllade västerlänningen. I Jesper Bengtssons nya bok om Burma är han en av huvudpersonerna.

– Det är en fascinerande berättelse, säger Jesper Bengtsson som svar på varför han ägnat så stort intresse åt Ola Hanson, åhussonen som i slutet av 1800-talet blev baptistmissionär i Burma. "En fascinerande berättelse som är okänd i Sverige".

Jesper Bengtsson nås på telefon i Flen, där han bor och just nu är hemma i skiftet mellan två jobb; från ledarskribent på Aftonbladet till chefredaktör på Seko-tidningen.

I maj kommer hans bok om Burma ut – "Granatklockorna i Myitkyina" – och innan tryckeriet tar tag i manuset vill han göra ett sista försök att få kontakt med människor som kanske vet mer om Ola Hansons skånska rötter. Själv har Jesper Bengtsson fått fram en hel del om honom, men främst om hans 40 missionärsår i Burma, inte så mycket om hans bakgrund.

– Han hade en nära kontakt med sin familj i Åhus, också med sin svenska baptistkyrka, som låg i Åhus. Jag vet till exempel att han brevväxlade med sin familj, men några brev har jag aldrig hittat. Jesper Bengtssons bok står på tre ben; Burmas historia, landets svåra situation idag och så missionär Ola Hanson, verksam under den engelska kolonialtiden.

– I början tyckte jag Burma var så annorlunda, men ju mer jag lärde mig desto mer insåg jag att det var likt så mycket annat i världen; en hård diktatur, fattigdom, isolering och etniska konflikter. Och att Burma är så misslyckat idag beror till viss del på att landet var en koloni fram till 1948. Se på grannlandet Thailand som aldrig blev kolonialiserat, de har haft en helt annan utveckling, säger Jesper Bengtsson.

Men Ola Hanson, gick han de engelska kolonisatörernas ärende? Nja, menar Bengtsson.

– På ett övergripande plan gillade han nog kolonialsystemet, engelsmännen såg ju till att det blev fred i de nordliga bergsprovinserna där Ola Hanson verkade. Samtidigt gick han på tvärs mot kolonialmakten eftersom han också kämpade för att göra Kachinstaten självständig. Under sina egna resor i Burma har Jesper Bengtsson stött på Ola Hansons namn flertalet gånger. Fortfarande vårdas och vördas hans minne i Kachinstaten och Bengtsson säger att Ola Hanson är den mest aktade västerlänningen i dessa trakter.

När Ola Hanson tillsammans med sin hustru Minnie kom till Kachin- staten tillhörde de de första västerländska missionärerna och de bidrog båda till att befolkningen här kristnades så småningom, i ett land som i övrigt till största del är buddhistiskt.

Men paret Hanson var så mycket mer än missionärer, de engagerade sig båda i folkets situation och kom att stanna en mycket lång tid. Först 1928 återvände de till USA, till Minnies rötter i Nebraska och dit Ola Hanson som 16-åring hade utvandrat.

Sin största insats för kachinerna gjorde Ola Hanson när han utifrån deras talspråk skapade ett nytt skriftspråk. Innan detta fanns det inga texter på kachinspråket.

– Jag mötte ingen under mina resor som personligen hade känt Ola Hanson, men en person sade att Ola Hanson var deras Moses, eftersom han gav dem språket och skriften. Utan denna insats tror många att kachinerna inte hade varit en så enad folkgrupp som de är idag. Och det är också därför Ola Hanson fortfarande hyllas, han gav kachinerna deras nationella identitet. Ola Hanson var missionär och predikade ofta på bergsbyarnas torg. Men det var som lingvist han gjorde sina största insatser. Stor del av sin tid ägnade han åt att skapa kachinernas skriftspråk och att översätta Bibeln till det nya språket. Sistnämnda uppgift tog honom 37 år.

Han var också en flitig skribent, bland annat skrev han tre böcker på svenska: om sina missionärserfarenheter, om en resa till Palestina och om de asiatiska religionerna ("den handlar egentligen mer om varför kristendomen är så överlägsen dessa religioner och för en modernt sinnad människa är det en besvärlig bok att läsa", menar Jesper Bengtsson). Burma idag, då? Finns det hopp för en av världens mest fattiga länder? Jo, säger Jesper Bengtsson, "det finns små spår av hopp".

– Flera av de etniska grupperna i landet, bland annat kachinerna, finns med i kampen mot juntan. Det stora hoppet är annars demokratirörelsens ledare Aung San Suu Kyi. Utan henne hade det sett betydligt mörkare ut. Hon vann valet 1990. Tyvärr börjar det bli länge sedan nu.

Jesper Bengtsson säger hela tiden Burma, det slår mig i slutet av vårt samtal. Egentligen har ju landet skiftat till Myonmar. Så jag frågar.

– Det finns flera turer om namnbytet, men det är också en politisk fråga. Juntan vill byta, demokratirörelsen behålla Burma. Valet för mig är då lätt.

Sune Johannesson

Fakta/
"Granatklockorna i Myitkyina" ges ut av Norstedts i maj månad. Myitkyina är den största staden i Kachinstaten.