Alain Mabanckou: Slut på kritan

Kultur Artikeln publicerades

Med pennan i ena och flaskan i andra handen klottrar sextiofyraårige vinalkisen Spruckna glaset ned sina supbröders rövar- och levnadshistorier i en skrivbok, mest för att han inte har bättre saker att syssla med.

Dagarna i ända sitter Spruckna glaset på fyllekrogen Slut på kritan i fattigkvarteren Trois-Cents i en stad i Kongo-Brazzaville. Super. Och skriver, snart också om sig själv.

Kongolesiske författaren Alain Mabanckou driver med den klassiska klichén om författaren som drinkare i sin roman "Slut på kritan", utkommen i franskt original 2005, nu på svenska. Överhuvudtaget var det länge sedan jag läste en så litterär roman, trots att Mabanckou rungande sjungande prosa imiterar det talade språket, inkorporerar slang och saknar punkter. Översättaren Karin Lidéns uppgift är smått omöjlig - romanen leker också med skillnader mellan kongolesisk och "riktig" franska - men hon lyckas över förväntan och gör "Slut på kritan" till en överväldigand, ny bekantskap. Väldigt kul att Alain Mabanckou nu introduceras på svenska. Med sex diktsamlingar och sex romaner tillhör denna fyrtiotvååring en av den franska litteraturens mer omtalade författare idag. Även om han numera lever i USA, som professor i franskspråkig litteratur.

Det kunde man kanske ana. "Slut på kritan" är späckad med litterära citat och referenser -från Chateaubriand och Céline till Genet och Salinger - mitt i Spruckna glasets verbala villervalla. Berättelsen kränger, flödar och böljar fram utan att väja för alla tänkbara pinsamheter på temat underliv. Och på temat förnedring och nederlag. Hela tiden skriver Mabanckou med oförskämt gott humör och inte så lite grovkornig och burlesk humor, som när Spruckna glaset utförligt, detaljerat och med stigande fascination skildrar en kisstävling på krogen.

"Slut på kritan" är en fräck och underhållande, rejält osminkad, mycket rolig eller snarast tragikomisk roman där man kastas mellan höglitterära dofter och vardagliga stanker. Romanens kaos är för övrigt högst skenbart: Slut på kritan är oerhört driven och skickligt konstruerad - utan att verka konstruerad alls. Spruckna glaset är kanske inte en i alla avseenden pålitlig krönikör, men man tror honom för man vill tro honom när han tecknar sitt, ett slags Afrika från en bardisk.