Ärligt, rått och äkta från Cherrie

Kultur Artikeln publicerades
Foto:Mattias Ahlm/Sveriges Radio

Sherihan "Cherrie" Abdulle inleder sitt sommarprat med en hyllning till alla dem som format henne till den hon är i dag.

Hon berättar om den svåra uppväxten i det lilla samhället Lojo i Finland, där hennes familj tillsammans med några andra somalier var de första utomeuropeiska flyktingarna. Där inte bara hon själv utan även hennes mamma fick ta emot glåpord från skolkamrater, från grannar och i affären.

Flytten till Rinkeby blev hennes räddning och där får hon för första gången vänner och en möjlighet att vara något mer än en minoritet: "I Rinkeby var vi inte annorlunda".

Det var en uppväxt kantad av problem, med skolan och tillfälliga boenden och prickar hos polisen. Hennes sommarprat känns ärligt rått och äkta när hon berättar om sin depression och om hur musiken fick henne att känna sig lycklig igen. Hon avslutar med en ursäkt, ett ärligt förlåt, till alla dem hon inte har orkat hålla kontakten med när musiken tog all plats.

Det är en emotionell resa med djupa dalar men med ljusglimtar, som när Cherrie beskriver första gången som hon lyssnade på sin demo på tunnelbanan på väg hem från studion. Hon kände sig lycklig för första gången på flera år. Eller i sitt tacktal till Leslie Tay som ska ha dragit upp henne ur mörkret och in i studion igen. Hon avslutar med den specialskrivna a cappella låten "Syster" som blir det absolut starkaste ögonblicket i programmet.

Fakta

Sherihan "Cherrie" Abdulle

Ålder: 26

Bor: Stockholm

Gör: Artist

Första mening: ”Syrran varför har vi fastnat på de gamla tiderna, så länge jag kan minnas har vi alltid saknat dagarna som inte är idag”

Höjdpunkt: Den specialskrivna a capella låten ”Syster”

Visa mer...