Allt är den revirtokige galten Hitlers fel

Jag begriper mig inte på människornas sätt att fostra sina ungar. Hur kan de låta dem fara vilt omkring? Hur kan de låta sina ungar växa upp till olyckliga ostolta okunniga människor?

Ju mer jag lär känna människorna desto mer begriper jag att allt är Hitlers fel.

Hitler var en revirtokig galt som levde mitt i Europa. Ingen fick ens nosa på hans marker och ingen främmande gen fick komma i närheten av hans suggor.



Det är galtars natur att slåss om suggorna. Det skapar ett urval av de bästa galtarna. Det blir en rasblandning som håller ungarna friska. Så kan man se det på sikt, och det gör vi suggor. Men galtarna som slåss, de är förblindade av stridens hetta och ser inte de långa perspektiven. De bara slåss. Vi gyltor och suggor, vi väntar på att de ska bli klara, så vi kan komma till saken.



Vad som gjorde Hitler till en extrem galtgalning var att han försökte utrota alla som inte hörde till hans egen flock. Men ingen flock kan existera utan utbyte av nya gener. Renrasighet är självutrotning.

Ingen vill vara som Hitler, eller ens associeras med sådant han höll på med. Människorna vill utrota allting som påminner om Hitler. Hitler var en auktoritär diktator som manipulerade och dompterade massorna. Svenska människor vill inte vara såna. De vill vara snälla och goda och lyssna och förstå. Svenska människor ler även när de inombords kokar av vrede. Svenska människor slår inte sina barn, inte ens för att hindra dem att slå ihjäl sig själva.



Efter Hitler får ingen slåss eller ens höja rösten och skrämmas. Man får kasta hårda blickar och man får skrika hårda ord men man får inte röra hårt vid någon annans hud.

Hur har svenska människor då gjort för att fostra sina ungar?

De har börjat med rådjursbestraffning mot barnen. Det betyder att man reser sig upp, vänder rumpan till och går. Nu går jag ifrån dig. Nu talar jag inte med dig. Nu tittar jag inte på dig. Jag överger dig, så får du känna hur det känns när du inte är snäll.

Kvar står ungen med sin ångest. För att bara se rumpan, och inte ansiktet, på sina föräldrar är det värsta som kan hända en människounge.



Jag ska be matte fundera ut ett bättre sätt. Varför ska människor hålla på med galtgalningars sätt eller rådjurs sätt?

Kan inte människorna med sin klokhet och sin uppfinningsrikedom hitta på ett människosätt? För jag tycker om människorna. Jag behöver dem och vill att det ska gå bra för deras ungar.