Uppsalapolisen Ann Lindell har det inte lätt. Nu blir hon blixtförälskad i en frilansjournalist, som har mage att försvinna till Brasilien, samtidigt som en a-lagare mördas och i vars bakficka en lapp med journalistens telefonnummer hittas. Parallellt med den historien, som får sina förgreningar, är Lindells uppgift att lösa ett flickmord.

Kjell Eriksson har fått mycket uppmärksamhet och prisats för sina deckare om Ann Lindell. Han gör ett gediget hantverk och rör sig lika ledigt och lätt hemma i Sverige som ute i världen. Kontrasten mellan det härligt färgsprakande Salvador da Bahia och Uppsala, som trots högsommar och värme förblir rätt grått, är tydlig.

Jag kan tänka mig att Kjell Eriksson går hem hos en majoritet av deckarläsare. Det blir mycket kärlek, nästan mer engagerande än själva brottsintrigen, men ibland lite övertydlig hamnar han i kriminalarnas chic-lit-utmarker. Lite märkligt tycker jag det är att en professionell kvinnlig kriminalpolis, med de psykologiska inblickar en sådan borde ha, är så naiv i sin egen kärlekstörst.

Felfinnare och knutte är jag också och tycker det är slarvigt att motorcyklarna kickas i gång – i dag när nästan alla har elstart. Kawasaki är heller inget ovanligt märke. Tvärtom, en av de vanligaste hojarna på svenska vägar.

Bortsett från det är boken lättläst, språket snudd på vackert, miljöerna strålande och porträtten överlag bra. Kjell Eriksson är en av de främsta deckarförfattarna, men det här är troligen inte hans bästa bok.