Maria Hamberg är en av de mest intressanta och läsvärda samtida arbetarförfattarna. I två kortprosasamlingar [S] "På väg mot natten" (2002) och "Några gjorde hålen" (2004) [S] samt en rad noveller som publicerats i arbetarrörelsepressen har hon på en ofta utsökt prosa skildrat vår tids klassamhälle.

I sina verk har hon framför allt ställt sig två uppgifter. Den första har varit att synliggöra arbetarklassen, den andra att visa att denna klass är betydligt mer heterogen än vad som vanligen antas. Därför har hon ofta intresserat sig för det osynliggjorda arbetet [S] exempelvis städerskans, som bara märks när det inte utförs. Hon har också utmanat en rad schablonföreställningar om den svenska arbetarklassen genom att lyfta fram exempelvis kvinnliga industriarbetare och arbetare med invandrarbakgrund.



Debutromanen "Greklandssommaren" handlar om Betty, en medelålders industriarbetare som under en osedvanligt het sommar sliter vid en rörbockningsmaskin, blir kär i en arbetskamrat och dras in i en ovanligt trasslig familjeaffär.

Romanen är i flera avseenden en fortsättning på Hambergs tidigare litterära projekt. Framför allt insisterar hon fortsatt på arbetets betydelse. En stor del av handlingen är förlagd till Bettys arbetsplats och hennes arbetsprocess skildras med en utförlighet som är sällsynt till och med inom arbetarlitteraturen. Men Hamberg beskriver även hur arbetet präglar Bettys liv när hon inte står vid sin maskin. Såväl hennes kärleksliv som hennes familjeliv skildras helt enkelt mot bakgrund av hennes klasstillhörighet, vilket gör att just fenomenet klass ges en betydelse som det sällan har i samtidslitteraturen.



Stilistiskt håller "Greklandssommaren" samma höga nivå som Hambergs novellistik. Ändå märks det emellanåt att det handlar om en debutroman.

Framför allt präglas intrigen stundtals av litet väl många och tvära kast. Men detta vägs mer än väl upp av romanens styrkor. Exempelvis lyckas Hamberg knyta ihop berättelsen på ett mycket övertygande sätt. Men den största styrkan är utan tvekan den mycket tänkvärda skildringen av hur Bettys liv präglas av hennes arbete och hennes klasstillhörighet.



Magnus Nilsson