Den nya bloggkampen är här

I en artikel som kan bli en klassisk kalkon avfärdade Siewert Öholm nyligen hela bloggvärlden. "Bloggeriet håller på att föra oss in i ett formidabelt elitsamhälle, där samhällsdebatt, kultur, politik, nöje blir en exklusivitet för ett fåtal" röt SVT-legendaren på Gotlands Allehandas ledarsida.

Att bemöta ett uppenbart okunnigt inlägg kan tyckas meningslöst, men det intressanta är att han beskriver det nya medielandskapet precis så som bloggare beskriver det gamla. Förr präglades det offentliga samtalet av finess, menar Öholm. Det må vara hänt. Men det dominerades också av en begränsad elit av politiker, forskare och journalister.



Bloggar kan i bästa fall vara raka motsatsen. FRA-debaclet i somras var ett unikt fall av opinionsbildning på gräsrotsnivå och utan tydliga frontfigurer. Även om protesterna inte lyckades riva upp lagen helt och hållet så visade de att vanliga medborgare kan tvinga upp en fråga på agendan.

Fram till några dagar innan omröstningen skrev traditionella medier ingenting om FRA. Till slut kunde de dock inte undgå de tiotusentals blogginläggen, namninsamlingarna, nätdebatterna och protestmejlen. Bloggvärlden kokade.

När regeringen till slut beslutade att införa en lightversion av lagen, då hade Facebookgrupperna mot FRA högre medlemsantal än flera av partierna i riksdagen.

Nu hoppas landets samlade sjörövare – Piratpartiet, Piratbyrån och Pirate bay – kunna upprepa framgångarna. Höstens impopulära lagförslag heter IPRED och är ett direktiv som kommer att ge film- och skivbolag rätt att begära ut personuppgifter på misstänka fildelare.

Om det röstas igenom vill säga.



Just nu pågår kampanjandet för fullt genom bloggar, Facebookgrupper och sidor som stoppaipred.nu. IPRED gör företag till poliser och saknar rättssäkerhet, säger de protesterande. En nödvändig åtgärd för att rädda upphovsrätten, menar film- och musikbranschen.

Själv blir jag inte riktigt klok på min egen generation. Vi är barn av individualismens tidevarv, har aldrig lockats av partipolitiken. Vi presenterar våra liv öppet på nätet: Vårt musiklyssnande på Last.fm, vad vi gör varje minut på Twitter. Utan ambitioner om någon privat sfär lägger vi upp bildbevis på Bilddagboken och Facebook. Helst har vi en blogg som fyller i luckorna.



För en gångs skull samlas vi nu, denna skara av öar, och knyter näven tillsammans. För vad? Den integritet som vi till stor del redan har avsagt oss.