1989 kom Författarförlaget/Fischer & Rye ut med boken "Den första hustrun" av Jean Rhys i utmärkt översättning av Ingegärd Martinell och med ett intressant förord av Sara Lidman. Nu, 17 år senare, ger Modernista förlag ut samma bok, i samma översättning i en stilren, för att inte säga elegant utgåva där dock titeln ändrats till "Sargassohavet".

Tack för det.

Den gamla upplagan är för länge sedan slut men boken är en modern klassiker, ett verk som skakat om och förändrat perspektivet. Det är, kort sagt, en bok som alltid bör finnas tillgänglig.



Förändringen av titeln är intressant. "Sargassohavet" är en direktare översättning av originalets "Wild Sargasso Sea". Den stadfäster på ett bra sätt att denna bok handlar om en annan kultur, en annan miljö än boken den interagerar med. "Den första hustrun" gick mer direkt in i en diskussion med detta verk. Personligen fann jag titeln "Den första hustrun" mer spännande, men kan se poängen med titelbyte.

Man har ibland – lite oförtjänt – påstått att "Sargassohavets" berömmelse vilar på den andra hustrun, hon som ersatte den första. Hennes namn var "Jane Eyre" och hon ingår sedan länge i västerlandets kanoniserade litteraturhistoria.

Och eftersom så många läst och älskat Charlotte Brontës roman och sett "Jane Eyre" som en tidig förespråkare för kvinnors rätt till självständighet blev chocken desto större när Jean Rhys 1966, efter en lång tystnad, gav ut romanen "Sargassohavet".

När man väl läst den kan man aldrig läsa "Jane Eyre" med samma oskuldsfulla ögon. Den första hustrun är den galna kvinnan på vinden, hon som hindrar Mister Rochester att gifta sig med sin Jane och vars galenskap sätter eld på slottet och gör Rochester till krympling. Henne har man som läsare inget förbarmande med, tvärtom, hennes död känns som en nödvändighet och en befrielse.



Vad Jean Rhys gör i "Sargassohavet" är att vidga perspektivet och sätta in "Jane Eyre" i sitt ekonomiska sammanhang. Vad skapar Rochesters rikedomar, på vilken grund vilade det brittiska imperiet? Kolonialism, utsugning och utnyttjande.

Rochesters första hustru är från Västindien och ett begärligt byte; ung, vacker och förmögen. Vad han inte vet är att familjen bär på en psykisk sjukdom som så småningom gör livet outhärdligt för honom i takt att hustrun insjuknar. Till slut spärras hon in på vinden där sedan romanen går mot sitt förutbestämda slut.

Men är Antoinette verkligen sinnessjuk? Eller är det samhället som gjort henne sådan? Det samhälle hon växte upp i var ett av förvirring och uppdämt hat; de vitas makt förändrades när slavarna släpptes fria men kolonialismen fann snart nya vägar för exploatering.

Hon, som är barn till en vit man och en infödd kvinna, blir en symbol för ett sjukt samhälle där makt är den stomme som samhället byggs på.



Synen på Rochester – vit man på besök i paradiset – visar ytterligare en dimension av utnyttjande och förakt. Och av bokens tre kapitel – där ett består av Antoinettes hågkomster av barndomen och det sista av hennes inre tankar på vinden – är mittendelen som ger röst åt Rochester det som känns mest falskt. Vi möter en helt annan person än den hjältefigur han annars förknippas med.

Och hur kan Jane Eyre – som så framgångsrikt kämpar för sin egen frigörelse – undgå att den bygger på andras fångenskap?

Ja, denna obehagliga fråga lämnas åt läsarna av "Sargassohavet" – en svindlande läsupplevelse och så aktuell i dagens globaliserade samhälle.

Maria Ehrenberg