Ida Jessen, prästdotter född 1964 är just nu en av Danmarks mest lästa och uppskattade författare. Hon tycks tala till den läsare som vill närma sig de liv som på ytan ser alldeles vanliga ut, men som bara vid ett närmare påseende visar sig rymma gåtor, hemligheter, våldsamma konflikter eller livstrauman.

Jessen belönades nyligen med BG Banks stora litteraturpris, ett av Danmarks mest prestigefulla priser, inte minst därför att det är läsarna som röstar fram pristagaren.

Ida Jessen är inte en ideologisk författare. Hon försöker inte få sina litterära gestalter att passa in i ideologiska scheman. Vare sig de är feministiska, politiska eller något annat faller de helt utanför de skildringar Jessen bygger. Hennes människor är så trovärdiga just för att de inte representerar en idé eller en ideologi, de representerar kort sagt bara sig själv. Några feministiska "feel good"-böcker skulle ha rimligen inte kunna skriva.



När jag intervjuade henne härom året kommenterade hon min läsning av hennes böcker så här:

– Du säger att mina texter utspelar sig i ett hus eller ett landskap, och det stämmer. Platserna är som dagdrömmar för mig. I fantasin återvänder jag om och om igen till platser, gärna öde platser, där jag bott eller varit, eller bara sett på bild.

– Böckerna är ju både liv och arbete för mig. När jag skriver en roman umgås jag med personerna i kanske ett eller två år. Jag lyssnar mycket noga på deras röster, deras särprägel. Jag befinner mig i långa, intensiva samtal med var och en av dem.

– Min tillgång till litteraturen har aldrig varit teoretisk. Jag är praktiker: hur sätter man ihop en text? Hur får man sina metoder att fungera? Hur lyckas man förmedla det man vill? Hur får man ordning på kaos, utan att kväva eller förtränga det, utan just genom att använda sig av det? Det är sådant som intresserar mig.



Ida Jessens grundsyn tycks vara att den skönlitterära texten är större än sin skapare, på sätt och vis "klokare" än författaren, därför att den inom sig måste rymma gestalter som både älskas och avskys av den som skriver.

Jag kan tänka mig att Jessen fått brottas extra mycket med den roman som i vår utkom på svenska i fin översättning av Ninni Holmqvist: "ABC".

Romanens karaktärer är allt annat än entydiga. Och det sker något så ovanligt i en kvinnlig författares verk som att den kvinnliga huvudrollsinnehavaren är minst sagt obehaglig, en grälsjuk, beräknande, elak och mycket hård människa. Egentligen är det märkligt att man som läsare reagerar så, men det kanske säger något om det politiska och kulturella klimat vi lever i?

På svenska finns Jessen sedan tidigare med den märkvärdiga novellsamlingen "Foxy Lady I-IV", och man kan bara hoppas att Kabusa Böcker fortsätter ge ut henne. Ty så sent som i april kom hennes senaste bok ut i hemlandet, novellsamlingen "En mand kom till byen".



"ABC" då, varför heter en roman så, och vad handlar den om? Titeln refererar till den gata där dramat utspelas: ABC-gatan, i Köpenhamn, men också på det faktum att en människas väg till klarhet och insikt kan tyckas gå från A till, ja kanske hela vägen ut till Ö och katastrofen.

Ty en katastrof innebär det för bokens Joachim då han handgripligen kastas ut från sitt hem av Susan, till vilken han flyttat av stor kärlek och som han dessutom fått ett barn med. Susan visar sig vara missnöjd med allt Joachim gör.

Det drama som utlöses av att han kastas ut är sannerligen plågsamt att följa. Jessen skriver sig så nära denne man när han förlorar bokstavligt talat allt, att man ibland kommer på sig själv med att torka tårarna under läsningen.

Med utgivningen av "ABC" på svenska hoppas jag att Ida Jessen får nya läsare, och att dessa fortsätter att utforska hennes rika och omfattande författarskap. Bättre än så här tror jag nämligen inte att samtida dansk litteratur blir.

Thomas Nydahl