HCA 1805-2005: "Klipparen Andersen"

I en av de collageböcker som H C Andersen gjorde vid artonhundratalets mitt kan man läsa "Det hele er Andersens poesi i klipperi! Broget, løjerligt alleslags, alt med en saks!" På ett annat ställe kan man läsa "Fra Andersens saks springer eventyr straks!"

De flesta som hör namnet H C Andersen nämnas tänker frivilligt eller ofrivilligt på välkända historier och berättelser som Kejsarens nya kläder, Den fula ankungen och Näktergalen. Dessa berättelser, eller äventyr som han själv kallade dem, intar en fast och bestämd plats i vårt medvetande. Det speciella och utmärkande för dessa berättelser är bland annat deras uttalade visualitet. Diktaren, dramatikern, resenären och berättaren H C Andersen hade nämligen ytterligare en förmåga att uttrycka sin skapande fantasi på. En förmåga som han ägnade sig åt i hela sitt liv. HCAndersen hade tidigt under sin uppväxt tillsammans med sin far, byskräddaren, fått många tillfällen att använda den stora skräddarsaxen till att klippa i tyg med. Men under resten av sin levnad skulle han komma att älska att klippa figurer och ornament i olikfärgade papper. De cirka tusen pappersklipp som finns bevarade av HCAndersen visar upp en värld full av fantasi och egensinnigheter som saknar motstycke i hans samtid eller senare.

Den uppskattning som H C Andersens pappersklipp fått framför allt i Danmark har gett ett stort bidrag till förståelsen av honom som människa och skapande konstnär. Den rastlösa och intuitiva kreativitet som präglade H C Andersen i hela hans liv kommer kanske mer än i någon berättelse till uttryck i hans fantastiska och fantasirika pappersklipp.

Den visuella begåvning som här ger sig till känna framstår som unik och långt före sin tid. Det är framför allt den sprudlande improvisationen, direktheten och djärvheten som kommer fram i hans till formatet små pappersklipp. Det teatrala, det livfulla, det pregnanta och fantasifulla uttrycket i pappersklippen skulle följa honom i hela hans liv. Den stora saxen bar han alltid med sig i fickan redo att använda under tiden som han inför vänner och bekanta berättade sina historier vilka ofta avslutades med att han vecklade ut ett improviserat pappersklipp.

På sin ålders höst, när han inte längre förmådde skriva eller resa, roade han sig själv och andra med att klippa. I ett av hans sista pappersklipp, utfört året innan han dog, kan man se en slags sammanfattning av den värld som han lät komma till liv i sina klipp. I ett intrikat mönster av arabesker och slingrande ornament dyker tomtar, svanar, änglar, groteska masker och sällsamma figurer upp. Som kring ett nav i mitten cirklar alla sagofigurerna runt ett kors och i de fyra hörnen av pappersklippet finner man grimaserande teatermasker. Det är fantasieggande, drömskt och äventyrligt som en resa i ett främmande exotiskt land. Till skillnad från de under artonhundratalet vanliga silhouettklippen som utfördes i svart papper och som ofta var eleganta och virtuosa uppvisningar i porträtterandet av en människas huvud i profil ser man att HCAndersens pappersklipp har sitt upphov från en helt annan källa.

H C Andersens figurer och scener med slott eller sagofigurer är ofta i helfigur och frontala. Dessutom klippte HCAndersen mycket sällan i svart papper. Han använde sig av vad som fanns till hands av färgade papper, av silkespapper, tidningspapper men oftast av vanligt vitt skrivpapper. Hans pappersklipp har tydligt sina rötter i en folkkonst, i en i vardagen väl förankrad allmogekultur som fann nöje i att improvisera och smycka sin omgivning med sagoväsen, troll och suggestiva berättelser där allt kunde hända och också gjorde det.

Man kan gott tänka sig att den stora skräddarsaxen för HCAndersen fungerade som en trollstav, som en magisk och besvärjande publikfriare som hade förmågan att få människorna att skratta och förundras. Inför deras blickar, som tillfällig gäst i deras kammare och rum, kunde han låta John Blund, storkar, svanar och prinsessor dansa och röra sig som på teatern.

H C Andersens pappersklipp av djävulsmasker, sol och måne, häxor och dansande och bugande taskspelare utgör tillsammans en drastisk och dramatisk kavalkad som kan påminna om de karnevaler, upptåg och folklustspel som människor allt sedan antiken älskat att uppföra och ta del av. När H C Andersen som faderlös fjortonåring lämnade Odense för att söka sin lycka i Köpenhamn var det till Det Kongelige Teater som han styrde sin kos.

Men teaterskådespelarens öde, att uppträda och trollbinda genom att uppträda på en scen kom aldrig att bli verklighet för HCAndersen själv trots ihärdiga ungdomliga försök. I sitt liv som rastlös och hemlös resenär, som diktare och dramatiker kunde han ändå få del av den uppskattning och den sociala bekräftelse som han längtade efter. Genom att ta fram sin stora skräddarsax och klippa figurer och sagoaktiga scener fick han människorna omkring sig att känna glädje, beundran och förundran.

För den som intresserar sig för den danske diktaren HCAndersen som en kreativ, fantasifull och skapande människa utgör hans pappersklipp en icke oväsentlig del. Kanske var han i sina klipp sannare mot sig själv och andra än i sitt författarskap. Kanske rymmer hans oansenliga pappersklipp på hemligheter och sanningar som drabbar oss starkare visuellt än till och med hans sagor. Som improviserande och intuitiv pappersklippare stod han förmodligen narren närmare än någonsin. Narren som kräver mat, husrum och subsidier för att kunna fortsätta att säga det ingen annan vågar eller vill tänka på. Eller som bara vill locka till skratt.

Som i det suveräna och pregnanta lilla klippet där en knäböjande ropande ung man med öppen mun, på sitt huvud eller på sin bredbrättade hatt, eller är det en serveringsbricka, bär upp en hel värld.

Eller som i det självbiografiska lilla pappersklippet Hjärtetjuven där vi ser en fantasifull sammanställning av symboler och verklighetsiakttagelse som omedelbart skapar en drastisk och galghumoristisk visuell rebus eller kanske snarare en liten berättelse i bild. Det vi ser är tydligt en berättelse utan ord formad med hjälp av en sax och lite vitt papper. Kärleken, livet och blodets röda färg fungerar som bakgrund till det summariska klippet. Vi ser hur en galge surrealistiskt växer upp ur ett stort hjärta. I dubbelgalgen dinglar de båda hjärtetjuvarna med ryggarna mot varandra. Den ene av de två har tappat ett hjärta medan den andre håller kvar sitt i sin hand. Det hela skulle kunna vara början eller kanske slutet på ett sorgligt och sagoaktigt och helt fantastiskt äventyr. "Fra Andersens saks springer eventyr straks!" Det är så sant som det är klippt.

Eric Sinclair