Artiklar som berör detta
Att se samtiden som en klassiker
Världen är hennes arbetsfält
För Annett Reimer är det fotografi som gällt ända sedan gymnasiet. Och efter
ett års studier på folkhögskola var hon helt säker på sitt val. Då kunde hon
knappast förutse att hon skulle vinna pris i några av världens mest
prestigefyllda fototävlingar.
- Men när jag väl har bestämt mig så blir det så. Jag ändrar mig väldigt
sällan, säger hon.
Kanske har det också bidragit till Annett Reimers framgång. För de senaste
åren har hon vunnit så många priser att det är svårt att minnas alla. Förra
året var det "Best new talent" i tävlingen Prix de la
Photographie med en serie fotografier som nu ställs ut i Osby. I år vann hon
andra pris i samma tävling i kategorin "Porträtt".
- Och så var det tävlingen i Santa Monica tidigare i år, fyller Gustaf Manhem
i. Han håller på att hänga bilderna, i en roll som kombinerad fotoassistent
och pojkvän.
Det märks att de två är mycket samkörda.
Inte undra på, de har jobbat ihop i flera år och träffades på utbildningen i
Maidstone utanför London. Hon studerade fotografi och han grafisk design.
För Annett Reimer var det ett lätt val att söka dit eftersom hon ville
kombinera fotografi med studier i videokonst. Den utbildningen fanns bara i
England.
- Och så hade jag en längtan efter att åka dit, det lockade mer än att studera
i Göteborg eller Helsingfors, säger hon.
Nu har hon gått vidare och läser till en Master i fotografi vid Royal College
of Art i London. Men hon är osäker på om hon vill stanna i England i
framtiden.
- Det finns oerhört mycket möjligheter där, men det är också jättehård
konkurrens, säger hon.
Det fick hon särskilt uppleva när hon jobbade ett år med kommersiellt
fotografi.
- Jag arbetade både på en firma och frilansade och det handlar väldigt mycket
om att ha kontakter i London. Jag tror att det hjälper att ha gått en
engelsk skola, annars är det nog svårt att slå sig fram, säger hon.
Osby Konsthall ställer nu ut två helt nya verk samt de två prisbelönta
fotoserierna, "Symbiotic bodies" och"The Unhomely Stage".
Båda handlar på ett plan om kvinnokroppen, hur den får ta plats och var.
I den första serien är det ett kvinnligt rum där farmor kan leva ut sina
hemliga sidor. I den andra serien har mormodern nästan drunknat bakom
soffan, eller försöker gömma sig i mattan.
Sedan hon började arbeta med video i Maidstone har Annett Reimer alltmer
använt sig själv som modell i fotografierna. Det blir ett sätt att arbeta
performativt som hon gärna vill utveckla.
- Jag tror att det beror på att jag jobbat både med video och foto. Och
eftersom jag vill kunna göra bilder i situationer som jag inte vill utsätta
en modell för så gör jag det själv, säger hon.
Det kan man kanske förstå när det handlar om att hänga upp modellen naken från
en gardinstång. Eller en mattställning.
- I vintras gjorde jag en bild i snön, med bara klänning och förkläde på mig.
Det var fruktansvärt kallt, säger hon.
Men att själv vara modell är också ett sätt att ta kontroll över bilderna.
- Jag söker lite efter saker som utmanar mig, vill utsätta mig för något som
är väldigt obekvämt. Det är många som har frågat om jag inte ska göra något
slags performance framöver. Men jag vet, säger hon.
Skulle det vara jobbigt?
- Väldigt, säger Annett Reimer.
Men det låter nästan som en utmaning, riktad mot henne själv. Och jag tänker
att hon kanske inte är så olik sina fotografier ändå.
Fotnot: Utställningen pågår 16 juli till 20 augusti i Osby Konsthall.
Ålder: 25
Uppväxt: Osby
Bor: London
Utbildning: Västra Nylands folkhögskola 2004-2005, University for the Creative
Arts, Maidstone, England 2005-2008, Master of Photography, Royal College of
Arts 2009-2011Aktuell: Utställning på Osby Konsthall och på Espace Dupon i
Paris där hon ställer ut som andraprisvinnare i kategorin porträtt i franska
tävlingen Prix de la Photographie.
Inspiration: "Francesca Woodman och Karen Knorr har betytt mycket för mig."
Om sina projekt: "Jag får mer kontroll över bilderna när jag använder mig
själv som modell."
0% är glada
0% är likgiltiga