Världen är hennes arbetsfält

Det fanns inte så många att leka med när hon växte upp på Sinclairsholm. Förutom grannfruarna förstås. Som mer än gärna tog emot henne på eftermiddagarna och lärde henne att brodera. Till slut hade Thomasine Barnekow ett påbörjat handarbete i alla grannstugorna.

Det var bara början. Vid tolv års ålder lyckades hon ta sig in på en silversmideskurs för vuxna i Hässleholm där hon sedan tillbringade kvällarna i många år.

- Jag gjorde gräddkannor och salt- och pepparkar tillsammans med tio andra som var runt femtio, sextio år. Man pysslade med sitt och sedan drack vi kaffe i pausen, säger hon och det hörs att hon stortrivdes.

Att hon skulle ägna sig åt sin kreativa sida var långt i från självklart. Efter gymnasiet började hon en maskinteknisk utbildning i Lund. Men ganska snart kände hon att det inte var helt rätt.

När hon istället tittade på konstnärliga utbildningar, stod valet mellan St Martins College of Art and Design i London eller den holländska Design Academy Eindhoven. Det blev ett lätt beslut.

- Jag tänkte att London kommer jag ju alltid passera, men jag kommer inte att råka hamna i Holland. Dessutom åker alla andra svenskar till London, jag ville göra något annat, säger hon och skrattar nöjt.

Ett helt rätt val, visade det sig. Efter ett års grundläggande konststudier på den holländska skolan hade hon bekantat sig med de olika lärarna och kom att välja en inrikting mot textilier. Något som överraskade hennes själv.

- Om jag hade varit tvungen att välja från början hade det aldrig blivit det. Därför är jag jätteglad att jag inte behövde välja inriktning direkt, säger hon.

På många sätt skilde sig skolan från svenska konsthögskolor. Alla tekniker som Thomasine Barnekow ville arbeta med fick hon lära sig själv, inklusive vävning och lädersömnad. Dessutom var examinationen betydligt hårdare, under studiernas gång blev studenterna granskade och bedömda av en lärarkommitté. De som inte hade toppkvalitet på sina presentationer och projekt blev underkända med resultatet att de fick gå om kursen eller året.

- Allt i presentationen av verken spelade roll, till och med vad man själv hade på sig. Meningen är att man ska lära sig att framvisa en övertygande produkt på alla sätt. Man får ingen möjlighet att själv tala för sin sak, utan allt ska synas i arbetet man har lagt ner, säger Thomasine Barnekow.

Trots den med svenska mått lite hårdare metoden, rekommenderar hon skolan varmt för andra som är intresserade av konst och design.

- Det är en av de främsta skolarna i Europa för konceptuell produktdesign, säger hon.

En annan sak som hon älskade med att bo i Holland var förstås närheten till städer som Amsterdam och Paris. Under studietiden tillbringade hon ofta helgerna med vännder iväg från Eindhoven. Och reser gör hon fortfarande mycket, alltid med ett litet sykitt i väskan.

- Jag är nog lite beroende av att sy!, medger hon skrattande.

Hon skrattar mycket och det smittar av sig. Det är lätt att förstå att hon trivdes så bra på kontinenten, där hon lärde känna vänner från hela världen. När vi besöker henne är holländska väninnan Judith på besök samtidigt med en vänfamilj från Nya Zeeland.

Att resa har i dag blivit en del av arbetet. För att kunna utveckla sin stil och hitta på nya projekt måste hon själv se utställningar och visningar.

- Jag måste göra mina egna bedömningar av sömmar, kläder och tyger för att ta reda på vad som är bra och få inspiration. Det räcker inte bara med magasin och tredjehandskällor, säger hon.

Själv är Thomasine Barnekow med i en helt nyutkommen bok, "Experimental Pattern Sourcebook" av Jackie Herald om mönsterkonst, som visar några av de tyger som hon vävde vid modehuset Mahlia Kent i Paris under en del av hennes utbildning.

Men för de svenska kunderna är hon kanske mest känd för sina än frappanta, än delikata och alltid konstfärdiga handskar. Som slutprojekt på Design Academy Eindhoven skapade hon nämligen en kollektion som valdes ut att vara med i den italienska tävlingen ITS, och det var så Thomasine Barnekow fick kontakt med Agnelle, det franska företag som idag tillverkar hennes handskar.

Samtidigt utvecklar hon hela tiden nya modeller och arbetar på att sprida dem till fler affärer under sitt eget märke - höstens handskkollektion finns redan att bese på Wanås.

- Egentligen arbetar jag hela tiden, även om det är med olika slags moment. Vissa tider tittar jag mycket på kläder och konst för att få inspiration, andra tider arbetar jag i princip dygnet runt för att färdigställa en kollektion. Jag är uppväxt med den rytmen, arbetet på en gård går ju också i perioder.

Och i höst reser hon tillbaka till Paris i för att samarbeta med två fotografer kring en konceptuell kokbok.

- Jag tycker mycket om att arbeta ihop med andra, så det ska bli skönt att börja på ett nytt projekt, säger hon.