New York blev en paus i livet

Vi håller kafferep för herrar Caslon, Bodoni och Garamond. Vårt bord står bakom en rosenbuske mitt i sommaridyllen i Vejbystrand, på andra sidan leker släktens småbarn och badgästerna gör sig redo för stranden.

Men vi håller oss på det torra och ägnar oss åt de flera hundra år gamla typsnitten som ligger och glänser i solen på tidskriftssidor och bokomslag.

Hur man läser en text beror på hur den ser ut, påpekar grafiska designern Sofia Djerf.

- Typsnitt med serifer gör det lättare för ögat att följa bokstäverna, det leder vidare i texten. Men jag tycker också mycket om, linjärer, rakare typsnitt som Akkurat och Univers, säger hon.

Själv har hon ett tiotal typsnitt som hon jämt återvänder till i olika former. På bordet framför oss ligger hennes portfolion, en stor plansch med foton, bilder och texter. I ett hörn kvittrar små fålgar i svart och gult, helt skapade av bokstaven Q med hjälp av olika typsnitt.

Och så ligger där Fantasin, den fina tidskriften som jag hållt i så många gånger med sitt mjuka, matta papper. För Sofia Djerf är också papperskvaliteten viktigt när hon formger och hon skulle gärna jobba mer med att formge böcker, tidskrifter och omslag.

- Jag gillar dem som tar ut svängen, som Sex när den fanns. Men också Paletten - hur de låter ett helt gäng skapa tidskriftens layout. Och så gillar jag amerikanska The Journal, säger hon.



Det var studierna vid Högskolan för Design och Konsthantverk, HDK, som tog henne till New York. En stad som fick det att kännas som att hon bodde i en film. Där det var roligt att gå ut på morgnarna.

Utbytesterminen tillbringade hon på School of Visual Arts och mötet med lärarna skilde sig mycket från undervisningen i Sverige.

- Man har väldigt mycket respekt för lärarna i USA. En lärare var väldigt macho vilket var irriterande, men en annan blev jag privat vän med. Men framför allt hade de ett annat sätt att tänka kring formgivning, det finns ett rätt och ett fel. Antingen säljer det, eller så säljer det inte. Men det finns förstås fördelar med det synsättet också, säger hon.

Med sig hem från New York hade hon framför allt känslan av att det blev lättare arbeta - terminen där avdramatiserade den kreativa processen.

- Vi produerade så mycket och på den amerikanska skolan var det resultatet som räknades. Jag kan känna att man blir lite låst i Sverige för att man fokuserar för mycket på processen. Och så jobbar man så mycket långsammare.

Själv skulle hon absolut rekommendera andra att söka till HDK men hon funderar om kanske Parsons skulle varit ett bättre val som utbytesskola.

Men viktigast med resan var kanske upplevelsen av att bo i New York.

- Den bild man får från böcker och filmer stämmer verkligen, det blir nästan klyschigt på något sätt. Och så ger det en viss frihetskänsla att vara där, det blir som en paus från det vanliga livet, säger Sofia Djerf.



Men stilen då? Hur skulle hon beskriva sitt sätt att formge?

- Det kan nog andra beskriva bättre än jag, säger hon.

Och hur jag än försöker får jag inte fler svar. Annat än att det ofta blir lite mer retro än hon först tänkte. Och det händer att uppdragsgivare ber mig göra det "lite mer i dag".

- Då säger jag "ja, men jag gör ju det" och de svarar "nej, det där är retro". Så får jag tänkte lite vidare.

Hon visar ett collage ur tidningen Penséer.

- Här bytte jag till exempel ut några delar så det blev en modern damsugare istället för en gammal och en ung kille som städar, säger hon.

Men det är inte bara en estetisk fråga. Det finns många saker som Sofia Djerf inte gillar med samtiden.

- Som individulismen, som jag i för sig också är del av. Jag tycker folk skulle bry sig mer, om politik och varandra, miljön, säger hon. Och undrar om man kan tänka sig ett samhälle som drivs av något annat än tillväxt.

- Hur skulle det se ut? frågar hon.

Men inflikar att hon inte är ekonom. Men ändå. Sofia Djerf skulle i alla fall önska sig en ny grön våg.

Det senaste året har hon varit ateljéassistent på grafiska byrån Happy Forsman och Bodenfors i Göteborg. Det var en positiv erfarenhet och visst förstår hon att det skulle vara skönt att bli anställd.

- Det har sina positiva sidor. Men jag tror verkligen att jag i framtiden kommer bo ute på landet, med en gård och frilansjobb som grafisk designer.

Helst förstås i Skåne.

- Men jag måste bestämma mig för att gilla Göteborg så länge, säger hon.