Artillerimuseet väcker tankar

- Sveriges historia består inte bara av symaskiner och hembygdsföreningar. Därför är det viktigt med ett museum som visar vår militära och de värnpliktigas historia, säger museichefen Leif Mårtensson.

Museet som invigdes för ett drygt år sedan växer hela tiden med de engagerades hjälp. Det är ett tjugotal personer som jobbar ideellt med museet flera dagar i veckan. Tillsammans med 22 andra museer runt om i Sverige ingår Artillerimuseet i Sveriges Militärhistoriska Arv. Det är Leif Mårtensson nöjd med.

- Nu sorterar vi under kulturdepartementet och det är bra eftersom vår militära historia är av allmänt kulturellt intresse, säger han.

Och museet vet att locka sin publik.

- I söndags när det var 32 grader varmt hade vi 37 besökare, upplyser mig Ulf Weinsjö som arbetat här sedan 2001.

- Besökarna är både familjer med barn som undrar hur fort fordonen går och så kommer många som varit med i A3 som frågar mycket om utrustningen, säger han.



I ett av sidohusen finns en imponerande samling äldre kanoner. En mäktig pjäs med ett stort ingraverat N är ett krigsbyte från 1813 då svenskarna var med och slog Napoleons armé i Leipzig. Ett hundra svenskar dog den hösten i kriget mot den franske diktatorn, men det var också början till slutet för Napoleons makt.

Men museet dokumenterar inte bara världshistorien, det är framför allt ett tekniskt museum. Inne i huvudhuset finns radioapparater från tidigt nittonhundratal och världens äldsta telefonmodell.

Leif Mårtensson pekar ut en apparat som användes under Koreakriget i början av 1950-talet.

- Med den här kunde du prata med Australien. Det är intressant att idag kan vi prata med människor på andra sidan jorden med mobilerna. Men om vi skulle rada upp alla master, antenner och satelliter som behövs för att mobilerna ska fungera, skulle de ta väldigt mycket större plats än den här radion, säger han.



På andra sidan väggen står järnklot från 1500talet uppradade. Det ser ut som tortyrredskap som tillhört någon av orchernas arméer i "Sagan om ringen". Det är ett läskigt tungt vapen.

Men det mesta i samlingarna härör från andra världskriget och kalla kriget. Och i flera av sidohusen står skrämmande moderna stridsvagnar och kanoner. När Leif Mårtensson drar upp dörrarna är det så att jag måste backa vid åsynen. Det är skrämmande fordon.

- Det är viktigt att förstå varför vi satsade så mycket på de värnpliktiga i modern tid. Det var ett sätt att demonstrera att vi var beredda att försvara oss, säger han.

Vi duckar under eldrören och går ut i solen igen där Johnny Carlsson just kommit in på gårdsplan.

- Har ni visat ammunitionssamlingen? ropar han.

Där har vi redan varit förklarar Leif Mårtensson.

- Då kan ni ta den en gång till, säger han.

Själv har han, liksom de flesta volontärerna, varit anställd vid A3. Eftersom han hela tiden lär sig nya saker har han blivit kvar.

- Man kommer alltid tillbaka till fadershuset, intresset ligger i blodet. Det ger perspektiv att lära sig mer om historien och det är roligt med detaljkunskapen, säger han.

Men jag som inte gjort lumpen och aldrig kommit i kontakt med liknande vapen och fordon känner mig ställd. Jag kan inte skaka av mig tanken på hur många de här vapnen skulle kunna döda. Hur brutalt.

När jag går runt på museet dyker krigsbilder hela tiden upp för min inre blick och jag inser att det vi ser som historia är samtid på andra platser i världen. Och att samtiden finns att betrakta med historiskt perspektiv på museet i Norra Åsum. Det är kanske en självklar, men viktig insikt. Man måste stå ut med tanken på krig om man jobbar här?

- Ja, konstaterar Leif Mårtensson effektivt.



Fotnot: Öppet: Varje söndag 13-16 och till och med 8 augusti även tisdagar. Fram till och med september visas även en utställning om Torsebros Krutbruk.