Att se samtiden som en klassiker

Hon har släppt ut håret och det glimtar till i ögonen. Ebba Heuman tittar på mig med nyfiket allvar. Jag undrar vad hon tänker.

Men det är förstås inte mig hon ser, utan sig själv.

Självporträttet är högt med tjock, svart ram, hon är klädd i en stor mörkblå kofta. Det ser ut att vara kyligt i rummet,



Hon har släppt ut håret och det glimtar till i ögonen. Ebba Heuman tittar på mig med nyfiket allvar. Jag undrar vad hon tänker.

en skarp kontrast till sommardagens värme. Porträttet är gjort i en annan tid och en annan sinnesstämning.

Ebba Heuman målar naturalistiskt i klassisk stil, ofta porträtt men också landskap och interiörer. Jag tänker att det finns något anakroniskt över tekniken, en konstnärlig metod som kräver så mycket tid och noggrannhet. En glädje över materialet och kanske en slags protest mot de mängder av bilder som massmedia producerar.

Själv älskar hon oljemåleri som teknik.

– En målning kan ha ett spännande motiv men om den också är tekniskt intressant får bilden en annan dimension. Det kanske låter tråkigt, men det är fascinerande att se hur konstnärens hand har rört sig, säger hon.

Ibland ställer hon sig framför en målning och följer penselns rörelse med handen för att minnas just det partiet bättre.

– Det bästa ögonblicket är när man tar några steg tillbaka för först är färgen material och sedan smälter den ihop till en bild, som att materien kommer till liv.



Ebba Heuman drar några tumregler för oljemåleri - hur man alltid ska låta torra lager ligga under våta för att målningen inte ska krackelera. Hur hon väljer att blanda oljan med ett kådbaserat medium för att färgen ska få lyster. Och hur man kan arbeta med färgen nästan skulpturalt.

Hon visar på en impasto, den lilla vita färgen som står ut svagt från målningen. Det som fångade ljuset i självporträttets ögon.

Ljuset i rummet faller in genom fönstret från samma håll som ljuset i målningen, precis som om kvinnan är på väg att kliva ut ur bilden.

– Om det går ska man försöka hänga målningar så, säger Ebba Heuman enkelt.



Hon är uppväxt på gården i Sireköpinge och bor sedan två år i ett korsvirkeshus från 1600-talet. När hon inte är tillbaka i Italien, eller målar beställningar någon annanstans i världen.

– Man blir lite av en människokännare när man målar porträtt. För medan jag målar pratar jag med den som poserar för att hjälpa den att slappna av. Jag kanske frågar hur han träffade sin fru och sådant. Det blir ett sätt att lära känna den jag målar, vilket är viktigt för mig också.

Hon har alltid tyckt särskilt mycket om att göra porträtt och ofta tecknat av människor.

– Ansiktet är det intressantaste som finns i naturen. Visst kan ett landskap ha en stark atmosfär men ansiktet säger så mycket om en människa, själen lyser igenom i ansiktsdragen och i hur man rör sig.

Kan det hända att den du målar vill att du ska försköna dem?

– Nej, men jag får ofta den frågan av utomstående. I vissa fall kan folk kommentera någon detalj i målningen men i så fall brukar jag svara att den inte är klar än, säger Ebba Heuman.



Det var på ett sabbatsår hon hittade fram till Charles Cecil Studios i Florens. Där lärde hon sig tekniken i oljemåleriet från grunden.

– Det är en teknik som inte lärs ut på konsthögskolor i Sverige, så vitt jag vet, och som är väldigt svår att lära sig på egen hand, säger hon.

Ebba Heuman skulle rekommendera skolan till den som är intresserad av tekniken och av att måla porträtt.

– Men om man vill ha en bredare utbildning ska man nog söka någon annan skola, säger hon.

Själv valde hon oljemåleriet eftersom det kan uttrycka mer djup och färger än många andra tekniker.

– Valörskalan är bredare än i något annat medium. Vitt och svart får mycket starkare effekt än i exempelvis akvarellmåleri och man kan skapa ett större djup genom oljan, säger hon.



Eftersom varje människa ser på världen med lite olika ögon har konstnären möjligheten att visa en annan verklighet för betraktaren. Varje målning blir delvis en tolkning av det hon ser.

– Till skillnad från om jag skulle fotografera kan jag göra små förskjutningar i bilden. Jag kanske understryker ett visst drag eller en rörelse som jag ofta ser hos den jag målar av. Det är ett sätt att fånga en sinnesstämning, säger hon.

I framtiden vill hon gärna måla större scener eller situationer. Just nu förbereder Ebba Heuman en serie målningar inför en vernissage i Stockholm i vår. Hon har en tydlig idé om vad hon vill göra:

– Jag vill måla samtiden med den äldre tekniken.