Självförsörjande Ström

I samband med Malmöfestivalen för en månad sedan var Karin Ström på snabbvisit i Kristianstad. Hälsar på föräldrarna, kollar staden. Kopplar av.

– Jag har inte varit här på ett år, men varje gång jag kommer hit känns det också som en tidsresa. Nu hinner jag inte ut på stan så mycket, men jag njuter av huset och trädgården och att sätta mig vid pianot, som jag spelade på när jag var yngre. Redan i går skrev jag en ny låt på pianot.



Hon är författare, musiker och frilansjournalist. Skriver om mode, trender och musik. Det är det journalistiska skrivandet som betalar hyran, men har svårt att tänka sig ett liv utan de mer konstnärliga uttrycken. I våras kom hennes senaste cd – vispopelectronica "Fantomhalvan" – och den här veckan hennes nya roman, "Våld".

– Jag får lätt idéer på saker jag vill göra, och då måste jag även genomföra dem. Det känns inte bra i kroppen om jag inte får göra allt jag vill, säger hon som svar på min fråga om varför hon gör så många olika saker. Och hon tillägger.

– När jag var riktigt liten ville jag bli sångerska, senare, på gymnasiet, riktade jag in mig mot att bli journalist och när jag var i 20-årsåldern bestämde jag mig för att skriva böcker. Nu har jag insett att jag inte behöver välja, jag måste inte begränsa mig. Istället gör jag allt och tycker att det berikar och att de olika sakerna inspirerar vartannat.

"Våld" är Karin Ströms tredje bok (bok nummer två kommer 2000), och för henne är den som musik. Fast, som hon säger, "lite svårare att förstå, musik är ju bara att lyssna på".

– Det finns en handling i romanen, absolut, där dialoger formar en yttre berättelse medan de lite vildare prosastyckena mer skildrar ett inre skeende. Samtidigt vill jag testa gränserna för hur man kan berätta en historia. Som journalist är det lätt hänt att man drabbas av sjukdomen att man måste vara pedagogiskt tydlig. För mig har det varit viktigare att förmedla en känsla, och göra mig förstådd genom den känslan.

Jag läser några korta kapitel. Ren dialog varvas med ett flöde av ord. Det är personligt, nära och en, som hon tidigare har sagt, musikalisk ordintensitet.

– Titeln anspelar delvis på att jag använder språket på ett ganska våldsamt sätt. Boken kretsar kring själva skrivandet och hur ordens makt kan påverka en, trösta en, lindra och hjälpa. Språket som ett sätt att fördriva demoner.



Tillsammans med sin syster Anna Vogel och hennes barndomsvän Agnes Stenqvist släpps inom kort "Våld" och Anna Vogels debutbok "Den ryska sjalen" på det gemensamma nystartade förlaget Aglaktuq. Ett förlagsnamn som är ett elände att stava till. Jättevackert, tycker Ström.

– Vi letade länge efter ett bra namn. På nätet hittade jag plötsligt det här ordet och tyckte det var perfekt. Aglaktuq betyder "skriver" på inupiapun, ett språk från en del av norra Alaska.

De båda aktuella böckerna är förlagets första. På helgens bokmässa var de på plats i Göteborg och presenterade såväl böcker, som förlag, på onsdag är det releasefest i Stockholm. För Karin Ström är förlaget ett sätt att föra in sin kunskap från musikbranschen till bokbranschen. Där har 00-talet inneburit flera förändringar. Samma utveckling ser hon gärna inom det bokliga fältet.

– Det har blivit coolt att ge ut sin musik på egen hand, vilket gjorts möjligt genom billigare teknikprylar, mp3-revolutionen inom distributionen och små hemmastudios. Detta har öppnat för en sån som mig att både göra och få ut min musik. Nu börjar det hända saker även inom bokbranschen, med läsplattor, e-böcker och iPad. Men samtidigt är det en boom för den kommersiella litteraturen och monopoltendenser från de största förlagen när det gäller distributionskanalerna.



Med Aglaktuq hoppas systrarna Ström och Vogel kunna var med och påverka bokbranschen i en ny riktning. Karin Ström menar att det närmast råder ett tabu mot att ge ut sin egna böcker. Det borde vara som inom musiken, säger hon och tror att ju fler som ger ut egna titlar, detso bredare blir utbudet och desto mer kan läsarna själva bestämma vad de vill ta del av. "Vi", säger hon, "vi vill inte vara några smakfomare över andra författare".

– Kan vi ta in gör-det-själv-kulturen från den oberoende skivkulturen in i litteraturen och bokbranschen tror jag det kommer att innebära en stor skillnad. För oss är det angeläget att använda alla möjliga plattformer, och inte bara ge ut böcker i pappersformat utan även som e-bok, talbok, och finnas på Facebook och Youtube. Jag tror inte de olika teknikerna behöver utesluta varandra.

Hur ser bokbranschen om tio femton år?

– Jag hoppas fler börjar göra som vi, ger ut sina egna saker och marknadsför dem som vilken annan produkt som helst. Pappersboken kommer att finnas kvar, men det kommer att finnas fler sätt att ta till sig en bok på.