"Neti, Neti – Not this, not this" är titeln på den unga, indiska författaren Anjum Hasans roman som nu kommer ut på svenska i översättning av Caroline Åberg.

Neti, neti är sanskrit och betyder "inte det här, inte det där". Ursprungligen handlar det om att förstå Brahman, världsalltet, genom negationer, men i ett sekulariserat samhälle blir associationen en annan. Man kommer snarare att tänka på en rastlös och svårtillfredsställd person som förkastar än det ena, än det andra.

Hasans roman har fått en mer prosaisk titel på svenska, "Bort, bort", och i hennes bok strävar alla verkligen bort, inte sällan till USA och västvärlden.

Det gäller människorna i det moderna Indiens myllrande Bangalore, dit huvudpersonen Sophie Das har flyttat och nu vantrivs allt mer, men det gäller även det gamla Indien som bland annat representeras av människorna i den lilla hemstaden Shillong.

Bangalore i Hasans tappning är hetsig, farlig, status- och konsumtionsfixerad. Redan inledningsvis blir det tydligt att Sophie kämpar för att bjuda köphetsen motstånd: "Jag tänker hålla mig utanför alltihop" säger hon till pojkvännen, som är som förbytt efter att ha fått ett jobb med högre lön. Alla hans tankar kretsar numera kring ett framtida bilinköp.

Själv anstränger sig Sophie allt mindre på det outsourcingföretag där hon textar Hollywoodfilmer. Och när hon förväntas shoppa loss i det stora köpcentret står hon handfallen, obeslutsam. Mitt i denna förlamning faller en tvåårig pojke från ett räcke och krossas mot en lyxig Mercedes.

Det är bara början på en lång rad otroliga händelser och sammanträffanden, som driver Sophie tillbaka till Shillong.

Väl hemma är allt sig likt och ändå inte. Fadern citerar fortfarande Shakespeare och hänger upp hela sitt liv på strofer ur Hamlet, men han har dragit sig undan och modern tycks ha gått och blivit religiös. Systern i sin tur är även hon som förbytt.

Sophie chockas av att hennes föräldrar och hennes syster – att världen som hon känner den – förändras. Till och med Ribor i sin lilla skivaffär, för Sophie en bild av det konstanta, oberoende, visar upp nya sidor.

"Bort, bort" låter oss stiga in i vad man brukar kalla "världens framtida kontor" i en jämförelse med Kina ("världens fabrik"). Indiens storstäder förändras radikalt i takt med att allt fler outsourcingföretag dyker upp.

I romanen får vi se rikedomen som följer i företagens spår, men också de begränsningar som de anställda måste stå ut med. Den riktigt lyckade karriären kan man bara göra i väst.

Hasan idylliserar emellertid inte det traditionella Indien. De religiösa sökarna tycks till exempel lika vilse som Sophies USA-vurmande vänner och inte sällan sammansmälter dessa två aspekter av Indien.

De strålar bland annat samman i Baba Sempige, den slipade gurun som tjänar multum på sina floskler om kärlek och som har ett minst sagt suspekt förflutet. Om det finns någon motkraft Sophie försöker åkalla så är det litteraturen. Bland annat "Madame Bovary" spökar på flera olika sätt i hennes liv.

"Bort, bort" är välskriven, rapp och underhållande. Som läsare blir man något av en tillbakadragen vän som hänger Sophie i hasorna under den händelserika period romanen skildrar.

Kritiken mot konsumtionssamhället är på gränsen till övertydlig, men det är inget större problem. Romanen är på en gång självsäker och anspråkslös, lite som Sophie själv, och når samtidigt tragiska dimensioner i skildringen av det postkoloniala Indiens besatthet av och längtan till västvärlden. Att Sophies far, som hela sitt liv varit hängiven engelskan, börjar översätta Hamlet till bengali känns därför på något vis trösterikt.

I slutet av "Bort, bort" är Sophie tillbaka i Bangalore och tycks nu ha funnit sig till rätta i staden, på gott och ont. Avtrubbad men också mer avslappnad har hon möjligen lärt sig att njuta av nuet på ett nytt sätt.

Men i mina ögon liknar det mer en kapitulation och Swamis naivt entusiastiska slutreplik en olycksbådande profetia: "Det enda problemet vi kommer att ha i livet från och med nu är att hitta en parkeringsplats."