"Fri abort får aldrig tas för givet"

Den kallades för Gula Kliniken. Avdelningen på Sabbatsbergs sjukhus i Stockholm dit kvinnorna kom för att söka vård mot infektioner orsakade av illegala aborter.

Sådana avdelningar fanns på alla sjukhus i Sverige under 1930- och 1940-talet. En statlig utredning från den tiden uppskattade antalet illegala aborter till 10 000-24 000 om året. Minst.

Eftersom ingreppet var olagligt har mörkertalet antagligen varit stort. Siffrorna beräknades utifrån antalet kvinnor som sökte läkarvård på grund av biverkningar.

– Det är ett misstag att tro att alla illegala aborter är farliga. Faktum är att det genomförde ett stort antal säkra aborter även om de var illegala, säger Lena Lennerhed.

Hon är professor i idéhistoria och besökte i förra veckan Kristianstad för att berätta om sin forskning. Sedan många år tillbaka är hon specialiserad på sexualitet och har skrivit två böcker om svensk aborthistoria.

Genom att studera rättegångsmaterial, brev, dagböcker och tidningsartiklar har hon hittat stöd för att aborter genomfördes i stor omfattning, långt innan fenomenet legaliserades.

– Vi har till exempel doktor Olofsson som genomförde aborter på löpande band under 1930-talet. Han påstår själv att han utförde aborter på tusen kvinnor innan han avslöjades. Hans klinik låg i Stockholm och vände sig till kvinnor i den övre medelklassen. Även om han inte var en riktig läkare var han mycket yrkesskicklig. Vad vi vet var det ingen kvinna som dog eller skadades allvarligt efter hans ingrepp, säger Lena Lennerhed.

Hennes forskning visar att kvinnornas skäl till abort ofta var moderna. Många var gifta och beslutet togs ofta tillsammans med maken. Kvinnorna angav sociala skäl, att familjen hade svårt att försörja ytterligare ett barn, eller personliga, att man tyckte att det räckte med barn eller att äktenskapet inte var lyckligt.

Förändringarna i lagstiftningen kom etappvis. 1938 kom en ny lag som tillät aborter under vissa omständigheter, till exempel om det fanns risk för kvinnans liv eller om hon hade blivit våldtagen.

Attityderna i befolkningen förändrades dock inte på allvar förrän på 1960-talet. Då gick det å andra sidan desto snabbare.

Enligt Lena Lennerhed var kvinnorörelsen i början kluven till hur man skulle ställa sig till kraven på fri abort. Några befarade att kvinnorna själva skulle hamna i kläm vid en sådan reform. Männen skulle smita från sitt ansvar om kvinnor fick möjlighet att avbryta sin graviditet.

Det var framför allt två händelser fick opinionen att svänga. Det ena var Polenaffären. Det kom fram att svenska kvinnor åkte till Polen för att göra abort, vilket ledde till att de hotades av åtal i Sverige.

Den andra händelsen var av internationellt intresse. Amerikanskan Sherri Finkbine var gravid och tog Thalidomide. När det visade sig att medicinen orsakade fosterskador ville hon avbryta graviditeten, men fick avslag av de amerikanska myndigheterna. Då beslutade den svenska Medicinalstyrelsen att ge henne rätt till abort i Sverige.

– Världspressen följde hennes resa och bilden som förmedlades stämde väl överens med bilden av Sverige som ett progressivt land. Samtidigt var det ju en paradox, eftersom svenska kvinnor tvingades resa till Polen för aborter. Det var då feminister på allvar började kräva rätten till fri abort. Sverige var väldigt tidigt ute i den här frågan.

Lagstadgad rätt till fri abort fick svenska kvinnor 1975. I dag, 35 år senare, anses rätten som självklar av de flesta. Bland riksdagspartierna finns det inget parti som arbetar för att begränsa aborträtten. Kritikerna är få och de får inte särskilt stort utrymme i samhällsdebatten.

Så är det däremot inte i resten av Europa. Ett av de länder där motståndet mot aborter är som starkast är Polen, landet dit svenska kvinnor åkte för att få hjälp på 1960-talet.

– I dag är det framför allt katolska kyrkan, under ledning av påven, som är emot aborter, eftersom det anses vara en form av mord. Men motstånd mot abort behöver inte ha av religiösa skäl. Det är framför allt patriarkala länder, det vill säga länder där man försöker styra kvinnor, som har stränga regler.

Från svensk sida fick abortfrågan oväntad aktualitet sedan Europarådets parlamentariska församling nyligen röstade igenom en resolution som innebär att läkare, vårdpersonal och till och med hela sjukhus ska få rätt att vägra genomföra aborter av samvetsskäl.

Resolutionen är inte bindande och förväntas inte påverka svenska förhållanden, men Lena Lennerhed tror att kvinnor som lever i länder med stort abortmotstånd kan få ännu svårare att få en abort genomförd. Att frågan fortfarande är laddad är något hon märker, inte minst på internationella konferenser.

– Senast stod det demonstranter och protesterade utanför. Några av mina utländska kollegor säger att de alltid har demonstranter utanför arbetsplatsen.

Själv tycker hon att läget har ljusnat, eftersom aborter har tillåtits i flera katolska länder. Dessutom tror hon att abortpiller i framtiden kan göra det enklare för kvinnor att avbryta oönskade aborter, även i länder där detta är olagligt. Piller kan beställas via nätet och tas utan att en läkare måste vara inblandad.

– Men det är nog så att rätten till fri abort är något vi alltid måste jobba för.