Sexarbetare i kvinnornas trädgård

För många svenskar framstår den tyska vägen som hotfull och moraliskt förkastlig.

Relationen mellan dem som försvarar och dem som ifrågasätter sexköpslagen har länge varit minst sagt infekterad.

En som har undersökt skillnaden mellan den tyska och den svenska diskussionen om sexköp är Susanne Dodillet, vars bok "Är sex arbete?" har blivit mycket omdebatterad. Dodillet konstaterar att de som banade väg för legaliseringen i Tyskland framför allt var grupper av socialarbetare och sexsäljare som såg sig som feminister och ville uppmärksamma omvärlden på prostitutionsmiljöns villkor.

Dodillet tar framför allt upp aktivisten Pieke Biermann, en inflytelserik intellektuell sexsäljare. Men den förmodligen mest kända tyska prostituerade kvinnan, den som blev ett ansikte utåt för hela miljön och som alla verkar ha velat känna var nog Domenica Niehoff.



Med ett stort bröstomfång, många vänner inom konst-, teater- och filmvärlden och som praktiserande domina, det vill säga den dominerande parten i sado-masochistiska lekar, var hon ett för många lagom kittlande inslag i västtyskt kultur- och nöjesliv. Hon medverkade själv i ett flertal filmer, det gjordes målningar och skrevs dikter till hennes ära.

Eftersom hon också var socialt engagerad och generös både mot kunder och kollegor tycks hon för många ha fått spela den klichémässiga rollen av "horan med stort hjärta" – något man fortfarande kan se i ett klipp på Youtube där hon besjungs som "en ängel på St Pauli".

Men hon var också omslagsflicka till den feministiska tidskriften Emma, där hon intervjuades av den kända prostitutionsmotståndaren Alice Schwarzer. I intervjun ger hon samma motsägelsefulla bild av sitt yrke och sin egen inställning till det som hon tycks ha gett genom hela sin offentliga karriär, och också ger i sin självbiografi.

Å ena sidan vill hon uppmuntra alla som befinner sig i prostitution att hitta en annan sysselsättning, och beskriver miljön som kraftigt präglad av utsugande hallickar – å andra sidan uttrycker hon uppskattning för de flesta av sina kunder, och säger sig ofta njuta av sitt jobb.



Förra året dog Domenica. På hennes gravsten står att hon gjort sig känd som den kanske främsta förespråkaren för legaliseringen av prostitutionen. Hon ligger som enda sexarbetare begravd i "Garten der Frauen", "Kvinnornas trädgård", en plats för prominenta.

En av hennes konstnärsvänner hade designat en gravsten med två väldiga bröst i rosa marmor – den godkändes dock inte av kyrkogårdsförvaltningen.

Konstnären protesterar att Domenica minsann var stolt över sina bröst, men andra i vänkretsen tycker att den nuvarande stenen, som i stället pryds av hennes ansikte, är mer värdig. Vad den döda själv skulle ha tyckt vet vi inte. Visst var hon stolt över sina bröst, som var en tillgång för henne i arbetet som domina. Men vi lever nu en gång för alla inte i en verklighet där våra kroppsdelar är jämlika med varandra.