De bästa deckarna 2010

Jag hade samlat ihop några högar med svenska deckare ur årets utgivning och tog mig – mödosamt – igenom bok efter bok. Nog hade jag klarat mig utan till exempel debutanten Viggo Cavlings "Rörmokaren", de återkommande Kristina Appelqvists "Den som törstar" och Niklas Ekdahls "Kvinnan utan egenskaper", de mer etablerade Thomas Bodströms "Lobbyisten", Viveca Steens "I grunden utan skuld", Mari Jungstedts "Den farliga leken" och faktiskt också Anna Janssons "Drömmen förde dej vilse".

Inte uselt eller ens riktigt dåligt. Men svenska deckarförfattare ger ofta ut böcker som är sämre än vad de hade behövt vara. I en halvdan deckare skymtar en mycket bättre.

Det slarvas med språk och intriger. Några delar in en kriminalserie verkar de tycka att det räcker med att skriva ännu en deckare som liknar den föregående. Men det gör det inte.


Samtidigt har Sverige under året fått tre – ja, fyra – debutanter som lyckats med det som en bra deckar- och spänningsförfattare måste kunna: sätta sin egen personlighet på kriminalgenren.

Christoffer Carlsson, "Fallet Vincent Franke", Anders De La Motte, "[geim]", Elias Palm, "Corpus delicti", och Therése Söderlind, "Norrlands svårmod", skriver i varsin undergenre: nutidsnoir, IT-thriller, kvinnlig rättsläkardeckare och kvinnlig Norrlandsnoir.

Kanske är det med kriminallitteratur som med idrott och musik: utan bredd ingen topp. Om år 2010 bedöms och döms efter bredden – de flesta deckarna – har det svenska deckaråret varit mediokert. Bedömt efter topparna är det ett bra deckarår.


Utgivningen av översatt kriminallitteratur domineras inte längre av anglosaxiska deckare. Bland årets utgivning finns sydafrikanen Deon Meyers "Devils Peak", franska pseudonymen Claude Izners "Mordet i Eiffeltornet" fransyskan Faïsa Guènes "Sista beställningen på Balto", islänningen Arnaldur Indridasons "Mörka strömmar", iranskan Naïri Nahapétians "Vem dödade ayatolla Kanuni?" och polskan Olga Tokarczuks "Styr din plog över de dödas ben".

Det behöver ju inte bli bättre romaner, deckare och thrillers, men det är alltid lite extra spännande när det kriminella inträffar i andra, mer eller mindre främmande kulturer och samhällen.


Problemet med anglosaxiska deckare, både nu och när de dominerade översättningarna, är att fel böcker översätts.

På bägge sidor om Atlanten har den hårdkokta deckargenren utvecklats till noir-romaner om dagens samhälle, ett slags moderna arbetarromaner. Alltför få av dessa nya amerikanska och brittiska deckare finns på svenska.

Ibland har hårdkokta samhällsskildrare – som James Lee Burke, Sara Paretsky och George Pelecanos – introducerats och sen försvunnit igen. Hade ens amerikanen Dennis Lehane, "En mörk välsignelse", haft en svensk förläggare om inte Clint Eastwood filmat romanen "Mystic River"/"Rött regn"?

De hårdkokta britterna Mark Billingham och Simon Kernick kan också läsas på svenska, "Tjockare än vatten", respektive "Uppdrag: mord" kom i år. Men det finns ännu bättre moderna noir-författare som borde ha introducerats – som irländaren Ken Bruen samt amerikanskorna Vicki Hendricks och Megan Abbot.


Den stora utgivningen av barn- och ungdomsdeckare (mest svenska men också översatta) uppmärksammas alldeles för lite. Trots att de ofta är mer seriösa än vuxendeckare och har högre kvalitet så recenseras få yngredeckare på kultursidorna.

Det finns barn- och ungdomsdeckare för alla åldrar. Martin Widmark fortsätter att blanda humor med spänning för de yngsta i serien om LasseMajas detektivbyrå, "Sjukhusmysteriet". Suzanne Mortensen, "Juvelkuppen", och Anna Jansson, "Bankrånet", har inlett varsin deckarserie – miljöerna är Åhus på Österlen och Visby på Gotland – för bara något äldre barn. (Nämnda titlar är de senaste i respektive serie.)

Till något äldre ändå riktar sig Karin Wahlbergs "Camilla och Micke" om en skolflicka i Lund och hennes småkriminelle storebror. Liksom fotbollsdeckaren "VM-sommar", för vilken Magnus Ljunggren fick Spårhunden-priset som årets barn- och ungdomsdeckarförfattare.

Magnus Nordin och norrmannen Kjetil Johnsen ska nog läsas av nästan vuxna. "Skuggvarelser" är ännu en ungdomsroman där Nordin blandar kriminellt, skräck och fantasy. Med den tionde delen, "De som lever vidare", avslutar Johnsen sin brutala = realistiska noir-serie om ungdomar i dagens samhälle.