Lyrikvännen (6/2010) uppmärksammar tre diktare som gått ur tiden i år.
Texterna om Bengt Emil Johnson och Kerstin Thorvall kan gott lämnas därhän,
men Ann Lingebrandts läsning av Ragnar Thoursie har både överblickens vidd
och detaljstudiens pregnans.
A
nnars är det två intervjuer som svarar för skärpan i årets
sista nummer. Jonas Ellerström har träffat Augustin Mannerheim (född 1915),
poet, översättare och aktuell med en omfattande bok med metriska studier,
medan Henrik Nilsson reste till Bukarest för ett samtal med Mircea
Cartarescu, mest berömd för romantrilogin "Orbitór".
Han inledde sin författarbana som poet (ett urval gavs ut på svenska för ett
par år sedan) och i intervjun berättar han om dels sin egen poesi, dels
rumänsk poesi i allmänhet. Om Nichita Stanescu, enligt Cartarescu
efterkrigstidens främste poet, sägs att "en tredjedel av hans
poesi är värdelös, men det gör ingenting".
Förklaringen? Så här: "Poesin fungerar på samma sätt som
gruvdriften – det finns mycket slagg och väldigt få guldklimpar".
En sådan guldklimp är Ragnar Thoursies "Dagens dikt":
En stund av eftertanke
formar sig till dikt
Sådant är vårt liv:
en dikt – när vi väl tänker efter.
Vi kom från intet,
går till intet.
Däremellan är vårt liv,
en strimma ljus, en dikt.
Nutida Musik (3/2010) har rösten som tema och rör sig över vida fält:
från skådespelarens användning av rösten över en fenomenologisk essä om
röstens vara fram till rättsfonetikens profilering. Dessutom kan man läsa om
en ljudinstallation som har sin upprinnelse i en afrikansk skrattepidemi (!)
på 1960-talet.
I Signum (8/2010) resonerar Anders Piltz kring samvetet, "den
positiva kraft som tvingar eller övertalar människan till de handlingar som
hon innerst inne vet är riktiga". Den hållningen medför ibland att
lagstridiga gärningar är nödvändiga: en moralisk princip som står över
förordningar.
När Piltz refererar till motstånd mot Hitlerregimen är principen lätt att
omfamna, men i ett inte fullt så övertydligt exempel blir den svårare att
fördra. Piltz skriver om en apotekschef som vägrade sälja dagen-efter-piller
eftersom det stred mot samvetet. Chefen fick bakläxa från högre instans:
personlig övertygelse kan inte styra apotekets utbud. Anders Piltz menar
däremot, att "det måste rimligtvis vara en moralisk fråga, det
vill säga någons samvetssak" hur apotekets produkter ska få
användas. Vem denna "någon" är preciseras inte, men det
ligger nära tillhands att anta att "någon" är
apotekschef snarare än kund. Men vad händer om det är kundens "personliga
övertygelse" att inte sätta barn till världen? Ska hon förvägras
sin övertygelse på grund av apotekschefens övertygelse? Eller borde kanske
apotekschefen se sig om efter ett annat jobb?
Liv Strömquists medverkan i Bild & Bubbla (nr 185) lyfter
hela numret. Det är bara att instämma i: "Sveriges roligaste,
mest pedagogiska och slagkraftiga feminist".
"Sjung, o gudinna, om vreden som brann... I Svensk Bokhandel
(19/2010) sägs att de "som läst litteraturvetenskap har Homeros
hexameter i ryggmärgen och kan rabbla de kända inledningsraderna till
Odysséen i sömnen". Dags att vakna och inse att de citerade
orden är ur Iliaden.