Förtäckt konstcensur i USA

Det hela började med en arg nätkommentar om ett videoverk av David Wojnarowicz i slutet av november. Verket ingick då i en utställning om homosexuella teman i amerikansk porträttkonst på Smithsonians underavdelning National Portrait Gallery i Washington. Vad som uppmärksammades var en sekvens i verket där myror kryper över ett krucifix. Ett dygn och många hätska blogginlägg senare lämnade ledaren för Catholic Leauge samt två republikanska kongressledamöter in en protest till Smithsonian med hot om att institutionens statsbidrag var i farozonen. Chefen för Smithsonian var inte sen att agera. Bara timmar efter protesten lät han ta bort Wojnarowicz verk ur utställningen.



Politiska och religiösa konstkontroverser är inte ovanliga i USA. 1989 attackerades Andres Serrano av republikanska senatorer för ett fotografi av ett krucifix nedsänkt i urin. I kölvattnet av den affären valde Corcoran Gallery of Art i Washington att senare samma år ställa in en retrospektiv utställning med Robert Mapplethorpe efter hot om indraget statsanslag. 1999 stämde New Yorks republikanske borgmästare det delvis skattefinansierade Brooklyn Museum eftersom man här visade Chris Ofilis målning av en svart madonna omgiven av elefantavföring och porrtidningsklipp. När nu republikanerna återigen får makten i kongressen efter nyår fruktar många att konstlivet ska få ännu snävare svängrum.

För att förekomma denna utveckling har liberal media kraftigt kritiserat Smithsonians borttagande av Wojnarowicz video, ett agerande som man likställer med censur. Även på andra håll har reaktionerna varit starka. En av National Portrait Gallerys kommissionärer har avgått i protest, flera stiftelser har meddelat att de slutar ge bidrag till museet och åtskilliga organisationer har anordnat demonstrationer. Även andra konstinstitutioner har tagit ställning genom att vägra utlåning till National Portrait Gallery. Dessutom visar nu många museer och gallerier Wojnarowicz verk för att klargöra att de inte räds politiska påtryckningar.



Själva videon, betitlad "A Fire in My Belly", gjorde Wojnarowicz 1987 i reaktion mot AIDS-epidemin. Hans partner och flera vänner hade gått bort i sjukdomen och just 1987 smittades han själv för att avlida fem år senare. Den omdebatterade sekvensen med myrorna och krucifixet är bara några sekunder lång. Snarare än en attack mot kristendomen bör den nog ses som en allegori över den hjälplöshet människor kände under den aktuella perioden.

Men så handlar denna censurhistoria troligen varken om myror eller krucifix. Protesterna kunde ha riktats mot vilket verk som helst i utställningen eftersom den kristna högern i grund och botten ville få den stängd på grund av temat. Genom att attackera ett verk som innehöll en kristen symbol hoppades man dölja homofobin bakom tal om religionshets.

Det enda positiva med affärer av det här slaget är den enorma uppmärksamhet det aktuella konstverket får. För en månad sedan var Wojnarowicz en relativt okänd konstnär. I dag har "A Fire in My Belly" setts av över 100 000 personer bara på Youtube, vilket sannolikt är fler än vad som skulle ha sett verket om det fått vara kvar på National Portrait Gallery.