En av USAs trognaste decembertraditioner är den kristna högerns förkunnande
att det förs ett krig mot julen. Ett återkommande argument är att säsongens
fester, parader och lyckönskningar inte tillåts innehålla ordet Christmas
utan i stället det mer neutrala Holidays. I år hävdar man även att
konstvärlden har gått till attack.
Det hela började med en arg nätkommentar om ett videoverk av David Wojnarowicz
i slutet av november. Verket ingick då i en utställning om homosexuella
teman i amerikansk porträttkonst på Smithsonians underavdelning National
Portrait Gallery i Washington. Vad som uppmärksammades var en sekvens i
verket där myror kryper över ett krucifix. Ett dygn och många hätska
blogginlägg senare lämnade ledaren för Catholic Leauge samt två
republikanska kongressledamöter in en protest till Smithsonian med hot om
att institutionens statsbidrag var i farozonen. Chefen för Smithsonian var
inte sen att agera. Bara timmar efter protesten lät han ta bort Wojnarowicz
verk ur utställningen.
Politiska och religiösa konstkontroverser är inte ovanliga i USA. 1989
attackerades Andres Serrano av republikanska senatorer för ett fotografi av
ett krucifix nedsänkt i urin. I kölvattnet av den affären valde Corcoran
Gallery of Art i Washington att senare samma år ställa in en retrospektiv
utställning med Robert Mapplethorpe efter hot om indraget statsanslag. 1999
stämde New Yorks republikanske borgmästare det delvis skattefinansierade
Brooklyn Museum eftersom man här visade Chris Ofilis målning av en svart
madonna omgiven av elefantavföring och porrtidningsklipp. När nu
republikanerna återigen får makten i kongressen efter nyår fruktar många att
konstlivet ska få ännu snävare svängrum.
För att förekomma denna utveckling har liberal media kraftigt kritiserat
Smithsonians borttagande av Wojnarowicz video, ett agerande som man
likställer med censur. Även på andra håll har reaktionerna varit starka. En
av National Portrait Gallerys kommissionärer har avgått i protest, flera
stiftelser har meddelat att de slutar ge bidrag till museet och åtskilliga
organisationer har anordnat demonstrationer. Även andra konstinstitutioner
har tagit ställning genom att vägra utlåning till National Portrait Gallery.
Dessutom visar nu många museer och gallerier Wojnarowicz verk för att
klargöra att de inte räds politiska påtryckningar.
Själva videon, betitlad "A Fire in My Belly", gjorde
Wojnarowicz 1987 i reaktion mot AIDS-epidemin. Hans partner och flera vänner
hade gått bort i sjukdomen och just 1987 smittades han själv för att avlida
fem år senare. Den omdebatterade sekvensen med myrorna och krucifixet är
bara några sekunder lång. Snarare än en attack mot kristendomen bör den nog
ses som en allegori över den hjälplöshet människor kände under den aktuella
perioden.
Men så handlar denna censurhistoria troligen varken om myror eller krucifix.
Protesterna kunde ha riktats mot vilket verk som helst i utställningen
eftersom den kristna högern i grund och botten ville få den stängd på grund
av temat. Genom att attackera ett verk som innehöll en kristen symbol
hoppades man dölja homofobin bakom tal om religionshets.
Det enda positiva med affärer av det här slaget är den enorma uppmärksamhet
det aktuella konstverket får. För en månad sedan var Wojnarowicz en relativt
okänd konstnär. I dag har "A Fire in My Belly" setts av
över 100 000 personer bara på Youtube, vilket sannolikt är fler än vad som
skulle ha sett verket om det fått vara kvar på National Portrait Gallery.