Tonårsrevolt i "Ormby"

Arg kan man bli av många anledningar. Man kan bli arg när någon är dum, när man själv gör något dumt eller när man har otur.

Men det finns perioder i livet då man är arg mest hela tiden. När raseriet ständigt ligger under ytan, i en otålig väntan på en anledning att explodera.

Det är en sådan frustrerade ilska som skildras i Mara Lees nya roman "Salome".

Huvudpersonen Elsa är 14 år gammal och har sina bekymmer i livet. Hennes bästa vän är döende och pappan är alkoholist. Mamman har hittat en ny man och det har introducerats en ny oönskad fosterbror i familjen.

Därtill kommer de vanliga tonårsproblemen i form av olycklig kärlek, pockande sexualitet och en grå tråkig skola.

– Jag vill visa att en normal person, som faktiskt har det väldigt bra jämfört med de flesta andra tonåringar på jorden, ändå kan må för jävligt. Ofta beskrivs kriser och konflikter väldigt extremt. Personerna skildras som offer och som väldigt utsatta för att man ska kunna förstå hur de känner sig, men så behöver det inte vara.

I tonårsskildringar vänder flickor ofta frustrationen inåt medan pojkarna är utåt-agerande. Hade du någon tanke med att skapa en flicka som är så pass aggressiv?

– Ja, det var ett medvetet syfte med romanen. Yngre flickor beskrivs precis som du säger ofta som inåtvända. Det är tråkigt för det är inte alls så alla flickor är. Jag ville bidra med en annan uppväxtskildring som jag har saknat. Elsa växer upp i Ormby på 80-talet, en småstad som påminner om Osby där Mara Lee själv växte upp.

I Ormby finns en hockeyhall, där hockeykillarna och deras tjejer hänger, en järnväg och en skola. Ibland åker Elsa och hennes kompisar till Kristianstad för att handla.

– Miljön är färgad av mina egna minnesbilder även om handlingen inte är självbiografisk.

Hur skulle du beskriva det samhället?

– Hur skulle du själv säga att det beskrivs i boken?

Hmm... kanske som en plats man vill flytta ifrån?

– Så är det inte nödvändigtvis. Instängdheten och längtan efter att fly, att komma bort, som skildras i romanen är något som är förenligt med all ungdomsrevolt. Romantiteln "Salome" kommer från den bibliska myten om Salome. Flickan som dansade så vackert för Herodes att hon fick önska sig vad hon ville som belöning. Efter påverkan från modern bad hon att få Johannes Döparens huvud på ett fat. I konst, opera och litteratur har Salome ofta beskrivits som en förförisk kvinna. En femme fatal. Mara Lee har gjort en annan tolkning.

– Salome har skildrats olika under olika epoker. Den starkaste bilden vi har är den från sekelskiftet då hon beskrevs som en mansslukerska. Ett hot. Det passade perfekt in i tidens syn på kvinnor. Men egentligen är hon en tonårig prinsessa i sin moders våld.

Precis som Salome ägnar sig Elsa åt dans. Baletträningen är den enda plats där hon känner sig riktigt hemma.

– Dans handlar både om utlevelse och om disciplin av kroppen. Båda moment är kännetecknande för tonåren. Man vill tänja på gränserna och samtidigt hålla sig inom de regler och ramar som gäller.

Var det annorlunda att skriva om en tonåring jämfört med att skildra vuxna?

– Det är klart att det finns en skillnad. Men jag har försökt skildra tonåren på ett sant sätt utan att reducera språket till tonårsspråk. Vuxna ska ha behållning av den. Tonåringar får också gärna läsa, men det är inte därför jag har skrivit den.