Köttätande och franskeri

I senaste numret (nr 18) granskar chefredaktören Mattias Göransson den ökande köttkonsumtionens olika sidor. Den moraliska aspekten av köttätande lämnas därhän, men desto mer sägs om dess miljöpåverkan och förhållandet mellan betesmark och odlingsmark. Stämmer det verkligen att vi skulle producera mer mat om vi slutade föda upp djur? Svaret är att "den bördiga mark där det är rationellt att odla grödor i princip är den vi använder i dag". Dessutom medför en omställning av gräsmark till spannmålsodling väldiga insatser av fossila bränslen, inte bara för brukandet av jorden utan även i form av gödning – "ska djuren bort återstår ju enbart konstgödsel".

Men faktum kvarstår: vi äter för mycket kött och köttet är av dålig kvalitet. I dag äter svenska kor nästan tre gånger så mycket koncentrat som för tjugo år sedan. Avsikten är att de ska växa snabbare, men kraftfodret försämrar köttet. Styckmästaren Håkan Fällman förklarar: "Gräs-ätande kor bildar främst fett av typen omega 3, den mest nyttiga sorten." Det gör inte kor som föds upp på kraftfoder.

Vore Göranssons text ämnad för Språktidningen hade den sannolikt putsats en aning, framför allt ifråga om uttrycket "i princip", som används alldeles för ofta. Nu kan man i nya numret av Språktidningen (2/2011) i stället ta del av franska lånord. Catharina Grünbaum skriver om ord som till en början begagnats av överklassen, men som sedermera trängt ned i folklagren och då stöpts om. Som exempel anförs "exmera", en folklig förvrängning av estimera, i betydelsen "uppskatta, sätta värde på", samt "prevet", en eufemism för skithus eller dass. Grünbaum påpekar att franska lånord inte införlivats enbart på överklassens initiativ.

Även köpmän och sjöfolk tog hjälp av franskan. Ett exempel är "maruffel" efter franskans ord för lurk, skojare.

Leif Holmstrand är gästredaktör för poesitidskriften papi (nr 10/11). Han har i sin tur bjudit in ett stort antal medverkande, som bidrar med dels handskrivna texter på lappar och vykort, dels korta texter i sms-form. Resultatet är förvånansvärt tilltalande, inte minst estetiskt. De handskrivna texterna tillförs en personlig dimension som gör orden så mycket mer uttrycksfulla och samtidigt låter dem expandera och bli bilder. Ett sådant nummer kan man inte annat än exmera.

I Fria Tidningen (www.fria.nu) kan man läsa att Föreningen för Sveriges kulturtidskrifter (FSK) är i kris. Anledningen är att Kulturrådet har minskat bidraget till FSK från 350 000 till 75 000. Föreningens koordinator tvingades sluta vid årsskiftet och framtiden ter sig oviss. Inte nog med att Kulturrådets prioriteringar redan gör det svårt för mindre tidskrifter att överleva, nu ska den ekonomiska bördan ökas ytterligare. I tidstypisk anda låter Kulturrådet meddela, att det är "upp till medlemmarna att avgöra hur viktig de tycker att föreningen är". Tidskriftsspaltens uppfattning är att Kulturrådets marufflar tycks ha en kultursyn som gjord för prevetet.