Slumpen skapar verken

Malmö konsthall visar nu en stor utställning med den amerikanske konstnären Walead Beshty, en intressant figur i den hårt reglerade konstvärlden. Beshty låter slumpen och andra yttre omständigheter som står utanför hans kontroll direkt påverka sin konst. Han gör en processbetonad konceptkonst där han ofta använder sig själv som ett verktyg för en idé som tycks större än honom själv.

Ett typiskt verk är bild-serien "Transparencies". Vid varje tillfälle då Beshty reser med flyg lägger han en oexponerad film i sin väska som han sedan checkar in. Genomlysningen, skanningen, av bagaget påverkar sedan filmen så att det skapas en slags bilder.

Även i ett annat verk överlåter Beshty själva tillblivelseprocessen på yttre omständigheter.

Logistikföretaget FedEx har patent på sina speciella kvadratiska boxar, inte bara på utseendet utan också själva måtten. Beshty har gjort kuber i glas som precis passar in i lådorna. Med tiden som de skickas runt i världen krossas glasskivorna av hanteringen och sprickorna bildar mönster i glasen.

När jag går runt i konsthallen speglar jag mig i glasen men också i en rad vertikala och monumentala kopparplattor. Plattorna har Beshty låtit konsthallens personal använda som bord. Deras kaffekoppar och fingrar har under hängningen lämnat märken och all beröring har oxiderats in i plattan. De är som ett slags monokromer samtidigt som de är speglar och tidsdokument. Beshty har utifrån samma förutsättningar även konstruerat ett antal kopparkuber som snyggt replikerar verken i glas.

Bildserien "Picture Made by My Hand with the Assistence of Light" består av en rad så kallade fotogram, fotografiska verk som skapas uteslutande i framkallningsrummet. Beshtys variant består av stora fotopapper som han knycklar ihop och sedan belyser. De ytor av pappret som belyses blir svarta, de andra vita. Storleken bestäms av Beshtys egen kropp, hans kroppslängd med uppsträckta armar blir en skala. Kroppen fungerar som verktyg i tillblivelseprocessen.

Trots hans konsts uppenbara abstrakta former vill Beshty inte kalla sin konst abstrakt eftersom den inte visar upp någonting mer än det vi ser, det finns inget underliggande, "osynligt" värde. Beshty ser i stället sina verk som nonfigurativa. Ett exempel är serien med det ironiska samlingsnamnet "Selected Works". Dessa består av tusentals verk som Beshty har ratat och strimlat med en dokumentförstörare. Av resterna, det som återstår av de gamla bilderna, skapar han en ny nonfigurativ tavla.

Beshty kan i de flesta fall inte styra hur bilden gestaltar sig utan överlåter åt slumpen att avgöra. Han ser i stället sitt skapande som ett uppförande av regler. Reglerna är viktigare än själva utfallet, precis som i ett spel. För Beshty är det relevant att själva tillblivelseprocessen inte mystifieras och hans konstnärliga processer är oftast enkla och direkta. Han tycker inte om bilden av konstnären som en shaman eller en unik övermänniska, så som konstnären ofta framställs. Han vill att konsten ska [Mjuk retur]vara tillgänglig.

Beshtys mest konventionella verk, hans porträttserie "Industrial Portraits", är bilder av personer och platser som han på olika sätt haft ett professionellt förhållande till. Curators, tekniker, gallerister och till och med Fed Ex-budet blir alla en del av bildserien. Flera bilder avbildar exempelvis personer ur konsthallens personal.

Fotografierna är inte dokumentära trots sin karaktär utan Beshty försöker avbilda personerna så smickrande som möjligt, att göra "fina" bilder. Han använder bara bilderna om personerna själva tycker om dem.

Beshty är väl medveten om det system i vilket han verkar. Han fungerar lika mycket som en kommentator av konstvärlden som en enskild konstnär mitt i den.