Naturen flyttar in

När Malmö konstmuseum gästar Hovdala Slott utanför Hässleholm känns temat för utställningens urval både centralt och självklart.

Museichefen Göran Christenson har valt ut verk av tio konstnärer ur museets samling där mötet mellan människa och natur är den gemensamma nämnaren. Urvalet passar onekligen bra in i omgivningen. Utanför utställningslokalen på Stora stallets vind breder det vackra landskapet ut sig. Om man ska utveckla det sammanhållande temat kan man säga att verken handlar om Bilden av naturen, skildringen av landskapet och det artificiella återskapandet.

Ett exempel är hur natur möter teknik i Kimmo Schroderus ”Om inte idag så i morgon” där han har ersatt de vanliga sätena i en gammal Volvo PV med säten snidade i björkträ.

Verket påminner mig om belgaren Wim Delvoyes enastående ”Cement Truck (gothic style)” där konstnären, med hjälp av indonesiska träsnidare, skapade en fullskalig cementbil i teak i barock stil. Schroderus bil kommer inte i närheten i storslagenhet men delar idén om hur det naturliga lätt blir det främmade i ett sammanhang.

Även andra av konstnärerna som ställer ut på Hovdala slott har valt att integrera naturmaterial om än i betydligt mindre skala. Jukka Vikberg har skapat en slags stående mobil där två snurrande vitriner vilar på en trädgren. I vitrinerna ligger dockliknande par i det konstgjorda gräset, omslingrade och vända bort från världen. Elisabeth Westerlund har i sin glittrande skulptur ”Bubble” byggt en form av julgranskulor och grenar. Trots att alla verken tillhör Malmö Konstmuseums jättelika samling har hälften av dem aldrig visats av museet förut. En del verk är helt nyinköpta, som Westerlunds.

Valen av material och uttrycksformer är väldigt varierade i utställningen som även innehåller ett par videofilmer. Ann Lislegaard tar i ”I Cannot Escape the Ghost of You” fasta på naturens underliggande sensualitet då kvinnan i hennes verk luktar på en ros som om hon och blomman delade ett erotiskt förhållande.

De mest traditionella verken i urvalet är Barbro Bäckströms överdimensionerade snäckformer, utförda i hennes alltid lika fina nyklassiska stil. För stjärnskottet Carl Boutard fungerar naturens former mer som inspiration till hans organiska bronsskulpturer. I vintras visade han ett nyproducerat verk i Lunds konsthall, här är det den äldre och mindre skulpturen ”L’Arc de Triomphe” som visas, ett verk som var lite utav hans genombrott.

Om Bäckström och Boutard närmar sig naturen på ett klassiskt utforskande och vördnadsfullt sätt så är den danske konstnären Benny Dröschers verk ”Sometimes I wonder: How did God actually do it?” raka motsatsen.

Dröscher utgår från den romantiska bilden av naturen men hans vattenfall i skumplast, flankerat av två levande granar, blir en närmast provokativ artificiell skildring av en idealiserad natur, om än levererad med en avväpnande humor.

Humoristiskt är som alltid Dan Wolgers bidrag också i vilket han bokstavligen räcker ut tungan åt hela världen. Wolgers är inte alltid bra men alltid egen och när jag lämnar stallets vind känner jag att det är hans retsamma jordglob som, i ett ändå något tunt urval, lämnar det starkaste avtrycket.