Vägarna bär till kyrkan tillMariakyrkan

VÄ. Vilka kungligheter som besökte Mariakyrkan är inte helt klarlagt. Förutom donatorerna Valdemar den Store och drottning Sofia kan jag tänka mig att kung Nils, intresserad av byggnadskonsten, som besökare. Han har fått en väg, Kung Nils väg, uppkallad efter sig. Bland betydande kyrkliga ämbetsmän bör Andreas Suneson, han som också diktade Mariahymner, besökt denna Mariakyrka, en pärla inom andlig byggnadskonst. Ett verk utfört av teologer och stenmästare i samverkan.

Att dessa stenmästare hyllas med att få en väg, Stenmästarevägen, uppkallad efter sig är helt i sin ordning, ty en stor yrkesskicklighet har fogat sten till sten och konkretiserat en andlig vision. Vi vet att byggfolk från Lund och dess dombygge var här. Kungliga besök är svårare att dokumentera, men kyrkans donatorer, Valdemar den Store och drottning Sofia bör ha besökt kyrkan och övernattat i dess färdigbyggda kungsgård. Kungarna Erik Menved och Abel har fått sina vägar genom att de undertecknat privilegiebrev för Vä och Erik Menved dessutom genom att ha besökt staden (uppgifterna hämtade från Christer Olofsson i nämndsskrivelse till Stadsfullmäktige den 27 juni 1968).

Som tidigare påpekats var Christer Olofsson den som drev frågan om gatornas och vägarnas kunganamn under ett tidsspann på tio år, 1960-1970. Olofsson ger ofta korta kommentarer till förslagen som borde tryckas i en liten broschyr, ty det behövs information, det visade inte minst min lilla enkät. Många vet väl knappast vilket senast (2005) beslutade av dessa kunganamn är, som Hardeknut till exempel i Hardeknuts väg eller Hein i Heins väg. Hur många finns i lager för framtida behov? Fattas det kunganamn kan några av deras drottningar vara självskrivna som drottning Dagmar. Ett som använts är Tyra i Tyras väg. Hon får möta sin man Gorm i ett vägmöte på Gorms väg. (Hardeknut, son till Knut den Store, en verklig hårding som, då han blev kung i England efter fadern, tog upp halvbroderns lik från gravplatsen i Westminster Abbey och slängde det i en mosse.)

Är en man som Hardeknud värd den postuma heder som att få en väg uppkallad efter sig? Knappast! Å andra sidan är den danska medeltida kungalängden ovanligt blodig; vägen till makt är fläckad av blod, eget och andras. I vår tid är det mer civiliserade individer som får hedersbetygelsen att efter sin död ge sitt namn till en väg eller en gata. Det senaste exemplet jag känner till är den blide konstnären Andreas Björkman som gett sitt namn åt en gata i Åhus, Andreas Björkmans gata.

Mariakyrkan, en pärla inom andlig byggnadskonst. Foto: Tommy Svensson