Sju ger nya perspektiv

För tre år sedan sände nyhetsrapporteringarna från Georgien ut bilder som visade ett land i krig. På Lunds konsthall får vi nu chansen att möta ett annat Georgien genom sju konstnärer. Kuratorn Anders Kruger har skrivit en upplysande text i katalogen som även är ett utmärkt redskap att ha med sig inför mötet med verken.

Vid entrén är Thea Djordjadzes installation ”Explain Away” (2009) strategiskt placerad. Träreglar bildar spröda väggkonstruktioner och plattor placerade mellan reglarna för tankarna till Mondrians linjer och ytor. Djordjadze har använt sig av MDF-plattor, en matta, lera, färg och trä. Alla dessa material får en spännande relation till varandra. Den tunga leran står mot de lätta, luftiga väggarna. Lerans skrovliga yta står också i kontrast mot hennes lådliknande objekt av släta MDF-plattor. Det som drar till sig uppmärksamheten är små handformade föremål i lera. Primitiva till uttrycket blir de i sammanhanget laddade med många innebörder. Ett objekt lagd på en matta placerad på ett podium uttrycker vördnad men samtidigt sårbarhet och utsatthet. Ett liknande objekt i en interiör leder tankarna till reliker från forna kulturer. Allt i en vacker rumslighet.

Landets historia bär på revolution och inbördeskrig till följd av dess sociala och politiska oro. Flera verk i utställningen refererar till detta på olika sätt. Koka Ramishvilis ”War from my window” (1991-92) består av tolv fotografier tagna från samma utgångspunkt under de tolv dagar som inbördeskriget varade. Det enda synliga spår av kriget är rökmoln från brända byggnader i Tiblisis centrum. Bilderna provocerar genom sin distans.

Bland videoverken bör också Ramishvilis ”Tender Transitory Transport” (2008) uppmärksammas. Det är ett samarbete med Patricia London Ante Paris (rösten) och Nikokai (musiken). Från sin självklara plats i konsthallen sprider verket en rofylld och meditativ stämning. Den enformiga men klara och vackra rösten ger verket en nästan hypnotisk prägel. Kreativa filmsekvenser och enkla olikfärgade geometriska former återkommer och glider över varandra. I takt med att medvetenheten om textens innehåll ökar får verket nya innebörder.

På ovanvåningen finns Guram Tsibakhashvilis 74 svartvita fotografier som bildar verket ”Ulysses” (1989-94). På fotografiernas nederkant har han skrivit korta flyktiga handskrivna texter tagna från James Joyces roman med samma titel. Ibland kan det stämma ganska bra med texten och bilden, ibland blir det mer lekfullt. Men det är inte Dublin utan ett Tbilisi före och efter sin självständighet som Tsibakhashvili skildrar.

Wato Tsereteli har låtit framkalla fotografier hans morföräldrar tagit för att hedra och betona vikten av deras arbete för byggnadsminnen i Georgien. I utställningen presenteras också ett urval av David Kakabadzes idéer, som till exempel hans stereoskopiska filmprojekt och analoga hologram för att uppmärksamma hans betydelse i Georgiens konsthistoria.

Sju konstnärer från Georgien låter oss se och upptäcka olika dimensioner. Samtidigt ges genom samtidskonstens språk en kännedom om ett Georgien som vi vanligtvis inte möter där det meditativa är lika viktigt som vardagen och historien.