Homeopati – en växande tysk industri

I år lär de ha varit värre än vanligt, och själv råkade jag klämma en geting i handen en brittsommardag. Handen svullnade snabbt likt en uppblåst gummihandske, så jag gick till ett apotek. Biträdet skyndade iväg – för att hämta antihistamin trodde jag – men kom tillbaka med en burk små homeopatiska piller för åtta euro.

Homeopati är stort här. Lite oväntat kanske. Det var visserligen i Tyskland läran utvecklades av fysikern Samuel Hahnemann på tidigt 1800-tal. Det finns dock inga vetenskapliga belägg för att preparaten har verkan, däremot är Tyskland framstående inom konventionell läkemedelsindustri och forskning, och tyskarna skall åtminstone enligt stereotypen ha en förkärlek för effektivitet.

Men hälften av befolkningen har någon gång använt homeopatiska läkemedel, flera sjukförsäkringsbolag bekostar homeopatisk behandling och tre av fyra läkare lär ha skrivit ut homeopatiska preparat.

Tyskland har iochförsig också en lång tradition av örtmedicin som passar väl in i dagens alternativa Berlin. Men det finns en stor skillnad mellan homeopatins teorier om ultrautspädning och koncentrerade naturläkemedel som i många fall har vetenskapligt bevisad effekt, eller där överlappning finns med konventionell medicin, som till exempel salicylsyran i vitpilens bark och den i aspirin.

En viss misstänksamhet mot så kallade ”Big Pharma” föreligger också. Läkemedelsbolagen anses vara alltför profiterande, ha tvivelaktiga metoder politiskt och med deras preparat följer långa listor av möjliga obehagliga sidoeffekter.

Det är förstås legitima argument, men homeopatin är numera också en mångmiljardindustri internationellt, med aktiv lobbyism. Den må sakna sidoeffekter, men har sitt eget etiska problem: om det enbart handlar om en oskadlig placeboeffekt är det då inte missledande kvacksalveri att marknadsföra preparaten som läkemedel?

Homeopatins popularitet kan istället jämföras med behandlingar som de vattenkurer många fortfarande ägnar sig åt. Eller väderlekstjänstens biologiska väderrapport där man kan läsa hur vädret kommer att påverka inte bara humör och ledvärk, utan också nattsömn och njursten.

I Tyskland har till och med den där känslan av att vilja dra täcket över huvudet ett pseudomedicinskt namn: Kreislaufstörung – omloppsstörning. Hypokondrin sitter i folksjälen hävdar skeptikerna, och ansvaret för krämporna läggs alltid utanför den egna personen.

Om det stämmer är det kanske inte konstigt om homeopati för läkarna är ett sätt att behandla andelen inbillade sjuka i sina väntrum, eller att folk frivilligt låter sig duperas av latinska namn och en bisedel med texten ”överstig inte angiven dos“ och ”förvaras oåtkomligt för barn“.

Trots att samtliga pyttesmå piller inte innehåller mer socker än vad några getingar skulle kunna sätta i sig en eftermiddag på ett konditori – och inte mycket annat heller.

Berlin Festival of Lights – Brandenburger Tor i neon, en paisleymönstrad domkyrka eller ditt ansikte projicerat på en enorm mask vid Potsdamer Platz?