Scenbilden räddar Momos värld

Här berättas om hur människan förslavas av de gråaktigt tjänstemannalika tidstjuvarna som med totalitära medel stressar samhällsmedborgarna till maskinmässig prestationsförmåga genom att helt sonika stjäla timmar och dagar från deras liv.

Mot tidstjuvarnas herravälde står den enkla lilla flickan Momo och ett par av hennes vänner som förstår att den mänskliga värdigheten, ja själva livet står på spel. Motvapnen heter vänskap, kärlek och tron på sina egna drömmar.

Av denna godmodiga och gottköpsfilosofiska moralitet har Malmö Stadsteater och regissör Frede Gulbrandsen nu satt upp en habil familjeföreställning på Hipp. Den månghövdade ensemblen förvandlar här scenen till ett fortlöpande myller av gestalter, miljöer och händelseförlopp som sammantaget ger en bild av den kalejdoskopiska värld som just i sina mångskiftande uttryck gör den mänsklig, men som alltså hotas av tidstjuvarnas gråa murar och kafkaeskt kliniska valv i fonden.

Att föreställningen på det stora hela taget blir en nöjaktig helaftonsupplevelse kan i hög grad tillskrivas scenograf och kostymör Tore Sæthers och ljusdesignern Thorsten Dahns spännande scenbilder, där raffinerade scentekniska konstruktioner och uppfinningsrika förvandlingar i de många scenbytena utmålar spelplatsen som en organisk tummelplats för många olika kontrasterande miljöer och världar.

Utan denna visuella prakt och scenmässiga idérikedom hade uppsättningens brister varit desto tydligare. Pjäsens episka upplägg, dess lösryckta akter och närmast ”filmiska” story, har tvingat såväl regissör som ensemble (i synnerhet de aktörer som har en handfull figurer att ständigt växla mellan) att strama åt själva persongestaltningen och på sina håll stressa fram berättelsen, vilket djupare sett går stick i stäv mot den maklighetens och lyhördhetens filosofi som ju är den här historiens själva kärna.

Men titelrollen Momo (Frida Bergh) och hennes trohjärtade vän Beppo (Tom Ahlsell), för att nämna två av styckets mest välfunna karaktärer, lyckas med hjälp av sin ståndaktiga tro på de goda värdena i slutändan ändå rädda såväl mänskligheten som ett presentabelt stycke teaterkonst.