”Jag är inte antifeminist, jag är jämställdist”

Författaren Susanna Alakoski angrep nyligen mig i denna tidning (kultursidan, 3/12) för min inställning till Turteaterns uppsättning av Valerie Solanas ”SCUM-manifestet”. Alakoski kallar mig ”tönt-antifeminist”, hon skriver att jag tuggar fradga och att jag begriper mindre än en apa.

Att män är djur vet vi sedan några år tillbaka. Om jag nu är artbestämd till apa av Susanna Alakoski framgår inte helt klart av hennes artikel. Inte blir man säkrare på saken av att studera det SCUM-manifest som Alakoski hyllar, för där står det bara i ganska luddiga ordalag att vi män är ”fångna i skymningslandet mellan apa och människa”. Därför väljer jag att lämna den zoologiska delen av hennes artikel till djurskötarna.

”SCUM-manifestet” går ut på att den manliga halvan av jordens befolkning ska utrotas. Jag kan konstatera att om ordet ”män” i texten hade bytts ut mot exempelvis ”judar” så hade åklagaren snabbt väckt åtal för hets mot folkgrupp. Det säger en del.

Man bör också tänka på vilka associationer det väcker när ett manifest som går ut på att utrota en viss grupp människor är skrivet av en person som faktiskt själv försökte döda tre personer i just denna grupp. Susanna Alakoski skriver att hon ”skrattade läppen” av sig när hon såg pjäsen. Själv tycker jag nog att pjäsens verklighetsbakgrund får det eventuella skrattet att fastna i halsen. Jag undrar om de män som blev skjutna av Valerie Solanas också hade skrattat läppen av sig.

Extra illa smakar det när man läser på Turteaterns webbplats att de särskilt satsar på att skolklasser ska se pjäsen. Ska stackars pojkar behöva sitta på skoltid och bli nedtryckta i skorna och få en gigantisk (påstådd) kollektiv manlig skuld lagd på sina axlar? Som Susanna Alakoski själv beskriver det i sin recension är ju SCUM-teatern i mångt och mycket upplagd som en rättegång mot det manliga könet. Att sedan Stockholms stad på sin webbplats marknadsför ”SCUM” som lämplig teater för skolklasser gör inte saken bättre.

Turteatern och Susanna Alakoski hävdar att ”SCUM-manifestet” bara vänder på ett kvinnoförakt som de menar går som en röd tråd genom historien. Därvid återger de nedsättande uttalanden om kvinnor från debattörer som Aristoteles, Napoleon och Rousseau. Men ingen av dem har mig veterligen sagt ens något i närheten av att den kvinnliga halvan av jordens befolkning bör utrotas. Dessutom är deras uttalanden inte gjorda här och nu. Ytterligare en skillnad är att dessa historiska personer inte höjs till skyarna för sina uttalanden av ett nästan enigt kulturetablissemang.

Susanna Alakoski skriver också i sin artikel: ”Motståndsfjantarna sa sig reagera mot själva våldet i ”SCUM-manifestet”, inte mot att det riktas mot män. Logiskt, annars skulle de väl också protesterat mot annat våld riktat mot män (krig, gatuvåld). Breiviks sinnessjuka manifest, var höll M-fanbärarna och Mr. Töntström hus?”

Det där med ”Mr. Töntström” får mig att anta att denna attack delvis är riktad mot mig. Jag kan då konstatera att Alakoski inte verkar ha tagit reda på fakta. På exempelvis min blogg GenusNytt har jag vid mängder med tillfällen kritiserat just våld riktat mot män. Jag har också tagit avstånd från Breivik.

Avslutningsvis: Med anledning av att Susanna Alakoski förser mig med etiketten ”tönt-antifeminist” vill jag understryka att jag inte är antifeminist (graden av töntighet lämnar jag åt andra att bedöma). Jag är jämställdist. De som är anti, det är feministerna – jag kallar dem därför antijämställdister.

Varje gång jag exempelvis frågar dem om de ställer upp på mitt krav att göra lagstiftningen i Sverige könsneutral får jag ett nej till svar eller inget svar alls. Exempelvis låtsades Gudrun Schyman inte om frågan när vi hade en duell på Svenska Dagbladets Brännpunkt i våras, och Feministiskt Initiativs talesperson Carl Emanuelsson svarade rakt ut nej när vi debatterade i SVT:s morgonprogram.

Pär Ström är debattör och författare, redaktör för bloggen GenusNytt.