Berlins konsumtionskritiska gran

Prominent placerad mitt i en välbesökt julmarknad intill Kaiser-Wilhelm-Gedächtniskirche – den utbombade kyrkoruinen vid Kurfürstendamm – är det inte konstigt att granen har ögonen på sig när den reses. Nästan varje år är det något som är fel: den för liten, för gles, eller för sned i toppen. Ett år lär julgranen bara ha överlevt en dag på plats innan den sågades upp och blev foder åt elefanterna på närbelägna Zoo. ”Die Panne-Tanne” – krångel-granen – är ett begrepp.

När restaureringen av Gedächtniskirche inleddes förra året, tog byggställningarna sådan plats att det istället för barrträd blev en uppblåsbar julgran med ljuseffekter. Mången traditionalist hoppades nog att botten var nådd, men i år var det dags att sätta glöggen i halsen igen.

”Traffic Tree” är ett verk av konstnären Thomas Plattner, som arbetar med funna objekt. Följaktligen är granen tillverkad av skrot och pyntad med trafikskyltar, kasserade hushållsmaskiner och trasiga leksaker. Eldkastare står med jämna mellanrum för en spektakulär julgransbelysning.

Tanken är att få oss att reflektera över konsumtion, trafik och stress i julhandeln, men budskapet har inte oväntat drunknat i högljudd kritik. Granen har i tabloiderna kallats Tysklands fulaste, och Plattner anonymt tillråtts att ”hänga sig själv i trädet“.

Å andra sidan är Berlins invånare inte främmande för återanvändning och sparsamhet. I Öst-Berlin gjorde den sporadiska tillgången på varor att man ofta fick förlita sig på reparation och uppfinningsförmåga. För många på andra sidan muren var det istället bristen på pengar.

Nära den gamla gränsen i Neukölln, långt från Kurfürstendamm, löper det betydligt oansenligare shoppingstråket Flughafenstrasse. På 70-talet etablerades här otaliga loppis-affärer av handlare med Brechtska namn som Lump-Erna, bakgårdarnas konung, Häst-Rudi och Tjocka Käthe.

De försörjde tillflyttade gästarbetare och amerikanska soldater från flygbasen i Tempelhof med bohag och kuriosa, och gjorde gatan känd långt utanför kvarterets gränser. Verksamheten pågår fortfarande, nästan varje morgon ställs det ut nyanlända varor på trottoarerna. Det går att fynda unika föremål av kvalitet och med karaktär, men för det mesta saknas både det ena och det andra.

Husockupanterna införde ”Umsonstläden” i Berlin – affärer där man kan lämna sådant man inte behöver, så länge det är rent och fullt funktionerande, och vem som helst får gå in och utan kostnad plocka åt sig saker. En enkel idé med konsumtionskritik i grunden. Välgörenhetsorganisationen Berliner Kulturring driver ett liknande projekt med elva så kallade MedienPoints, gratisaffärer enbart för böcker och media.

Loppmarknaderna har också blivit trendiga. Nowkoelln Flowmarkt i norra Neukölln är bara en av många som säljer second hand jämte modernt konsthantverk i advent. Lagom förnyelse för traditionalisten.