Lagen som kan tysta Sydafrika

Protesterna är förståeliga. I sin ursprungliga form innebar förslaget att kommunala, regionala och statliga myndigheter skulle få i princip obegränsade möjligheter att sekretessbelägga handlingar. Den som innehar eller sprider dokumenten eller innehållet i dem riskerar i värsta fall 25 års fängelse. Ett stort hot mot bland annat så kallade whistleblowers och journalister, som under de senaste åren avslöjat en rad korruptionsskandaler i landet.

Medieorganisationer är naturligtvis emot, liksom den politiska oppositionen. En särskild kampanj, Right2Know, med över 16 000 individer och 400 organisationer som medlemmar, har startats. Med en ihopknuten vuvuzela som symbol sprider den högljutt information om lagförslaget, som man ser som regeringens försök att tysta kritiken om hur landet sköts.

Fackföreningen Cosatu, som annars står ANC nära, har också reagerat starkt. Även personligheter som ärkebiskop Desmond Tutu och författarna Nadine Gordimer och Zakes Mda, varnar för konsekvenserna av Secrecy Bill.

Regeringen har lyssnat. Totalt har det gjorts 120 ändringar i lagförslaget. Bland annat har antalet myndigheter som får hemligstämpla dokument begränsats. Men en avgörande del återstår. Kritikerna kräver att det införs en klausul om innehav eller spridning av hemligstämplade handlingar som görs med hänvisning till allmänintresset. Det vill säga, om en offentliganställd genom att exempelvis lämna sekretessbelagda handlingar till en journalist avslöjar allvarliga oegentligheter på sin förvaltning – och kan belägga allmänintresset – så ska det kunna ”fria” whistleblowern och journalisten. Men det vägrar ANC och kommunistpartiet att gå med på.

Lagförslaget antogs av parlamentet. Det ligger nu för granskning hos nästa instans, National Council of Provinces. Om även NCOP ger sitt godkännande i vår, återstår bara president Jacob Zumas signatur för att göra förslaget till lag.

Anton Harber har varit chefredaktör på den alternativa tidningen The Weekly Mail och är idag professor i journalistik vid Witz universitet i Johannesburg. Han skriver i en artikel att det var enklare att vara journalist i Sydafrika under apartheidtiden. Du kunde visserligen bli förföljd, trakasserad och bannlyst, men det fanns bara en fiende.

Med demokratins inträde har journalisten tvingats ta på sig rollen som opartisk och oberoende granskare, watchdog, och då dessutom av de gamla vännerna i befrielserörelsen. Det har krävts ett antal års diskussioner om journalistikens roll i Sydafrika, med dess speciella historia. Men – åtminstone vad gäller den tryckta pressen – så är den nya, svårare rollen numera antagen av de flesta.

Om Secrecy Bill blir lag, är risken stor att det blir enklare att vara journalist i Sydafrika igen.

Matti Stenrosen är reporter på Kristianstadsbladet. Under två novemberveckor vistades han i Sydafrika, för att studera landets mediesituation.