Det våras för Teaterföreningen

Kristianstads Teaterförening är en av cirka 240 Riksteaterföreningar i landet. När 2012 har tagit sin början har Riksteatern ställt samman siffrorna för 2010 (märklig fördröjning) och den halvtidsanställde verksamhetsledaren Jan Carlsson räcker stolt över tre papper. Det första visar antal föreställningar och här hamnar Kristianstad på fjärde plats med sina 62 föreställningar (drygt 100 efter den överlägsna ettan Umeå). På publiklistan har Kristianstad klättrat ett pinnhål, enbart slagna av Umeå (givetvis) och Gävle.

– Både publikantal och antalet föreställningar är viktiga siffror, men för oss känns nästa statistik som den viktigaste, den över antalet medlemmar, säger Jan Carlsson. Och här ligger vi tvåa, bara slagna av Stockholm. Det är vi väldigt glada och stolta över.

1162 medlemmar står det på listan. Efter det har ytterligare runt 100 kommit till och teaterföreningens efterlängtade mål om 1 200 medlemmar är slaget. ”Yes”, säger medlemsansvariga Lena Haggö när hon hör de färska siffror som Jan Carlsson läser upp, ”det är väl snudd på värt en tårta”. Men varför är medlemsantalet det viktigaste? Handlar det inte bara om att spela teater och fylla salongerna?

– Att skaffa medlemmar är inte speciellt svårt, men att behålla dem, det är riktigt svårt. Med många medlemmar når vi på ett bra sätt ut med information och förändringar och vi värdesätter den personliga kontakten och servicen oerhört högt. Det är bland annat därför vi själva håller i biljettförsäljningen. Vi vet vart Astrid och Erik vill sitta, det vet inte Ticnet, säger Jan Carlsson.

I många städer finns en given biljettcentral, det saknar Kristianstad. Här finns istället några olika platser för biljetterna. För publiken är det här ett problem, anser Carlsson och menar att teaterföreningen vinner både i tydlighet och service genom att ta hand om biljetthanteringen själva.

Vad är då hemligheten bakom framgången? Jan Carlsson lyfter fram den stora och arbetande styrelsen (18 personer), men också de nära kontakterna med stadens skolor. För dem är målgruppen ”gymnasiet och uppåt” och alla pjäser ses som potentiella skolpjäser. Till i år ska de även se över studenternas placering på Teatern. Om de tidigare främst har hamnat på balkong, ska fördelningen nu bli annorlunda. ”Om du går på teater för första gången och hamnar på sista rad på balkong, hur nyfiken blir du då på att fortsätta komma?” undrar Jan Carlsson.

– Skolorna är viktiga för oss, och det är en dialog vi ska fortsätta med. Men det ska ju inte bli så att vi skickar upp våra trogna gäster till balkong, vi ska försöka lösa det här på ett smidigt sätt.

En satsning som har slagit väl ut är Småplatserna. I samarbete med olika sorters föreningar i byarna i kommunen arrangeras teater- och musikkvällar i diverse lokaler. För ett år sedan var det fyra småplatsföreställningar, i höstas nio och i vår blir det ytterligare en. Och publiken ställer upp, i höstas var allt slutsålt.

– Hade vi låtit publiksiffran styra helt och hållet hade vi enbart tagit in farser och komedier på Teatern. Det hade gett många föreställningar och fulla hus, men med ett bra kommunalt stöd följer också ett kulturpolitiskt ansvar. I detta ligger bland annat vår småplatssatsning. Och det är givetvis extra roligt att det blivit en så stor succé.

En kommande förändring inne på Kristianstads Teater är den planerade ändringen av stolar i salongen. Sikten ska bli bättre på balkong och benytan större på parkett. Nackdelen är att ett 50-tal platser beräknas försvinna, vilket påverkar intäkterna. Tidpunkt eller exakt förslag för förändringen är ännu inte bestämd.

En annan ändring är att det inte blir något Dramaten-besök i vår. Jan Carlsson säger att deras ganska exklusiva avtal med huvudstadsscenen gick ut vid årsskiftet, men att Dramaten ska påbörja ett nytt turnésamarbete under hösten, fast då med betydligt fler scener ute i landet.

– Vi vill fortsätta få hit Dramaten, men allt har inte varit bra. Innan Jonas Karlsson kom hit i ”Scener ur ett äktenskap” hade den just visats på tv, det borde Dramaten kunnat sköta bättre, och när vi ville ha ”Den girige” meddelade de att vår scen var för liten. Märkligt, de har ju alltid känt till våra scenmått. Nu fick vi istället lägga den i Hässleholm och köra dit våra abonnenter med bussar, det gick ju bra det också. Dessutom var det den pjäs i höst som vår publik tyckte allra mest om. I vår publikenkät fick den högst betyg, 9,93 av 10 möjliga.